Det var veckan innan påsk förra året som Åse Sundström,36, i Arjeplog var med om en skoterolycka. Hon var passagerare på skotern och när ekipaget körde över ett högt hopp fastnade Åse Sundström med benet i skotermattan. Den första diagnosen hon fick när hon kom till Sunderby sjukhus var att lårmuskeln krossats. I början av sommaren 2013, när lårmuskeln helat och Åse Sundström kunde sluta använda smärtlindrande mediciner började hon dock få ont i ryggen.
– Den 4 juli åkte jag in akut till Sunderbyn, de gjorde en datortomografi och såg vad de trodde var ett diskbråck i ländryggen, säger hon.
Turerna runt Åse Sundströms ryggskador har varit många. När hon efter många månaders väntan fick träffa en ryggspecialist var hans dom att hon inte hade något diskbråck utan istället hade värk på grund av att hon spände sig. Efter en magnetröntgen visade det sig dock att hon hade tre diskbråck, ett i ländryggen, ett i bröstryggen och ett i nacken. Man hittade även en gammal skada.
Längre rehabilitering
Åse Sundströms operation av diskbråcket i ländryggen var planerad till den tid då landstinget drabbades av sjuksköterskebrist. När detta inträffade var Åse Sundström väldigt dålig och kraftigt medicinerad med både morfin och sömntabletter för att klara av vardagen något så när. För att få sin operation gjord slutade hon använda morfinet och fick åka in akut till sjukhuset i Sunderbyn igen.
– Jag är ingen som armbågar mig fram men detta var droppen, säger hon som blev opererad inom en vecka.
Operationen blev större än förväntat och Åse Sundström var inlagd på Sunderby sjukhus i två och en halv månad efteråt.
– När jag vaknade upp visade det sig att jag skulle behöva en betydligt längre rehabilitering än vad jag trott.
Rollator
Hon kom hem till Arjeplog för cirka två veckor sedan. Har hon en bra dag klarar hon av att gå till toaletten själv med hjälp av rollator. Den största delen av tiden tillbringar hon i soffan. Hennes sambo tar hand om de tre barnen och allt praktiskt i vardagen.
Under tiden på sjukhuset efter operationen fick Åse Sundström bada i varmvattenbassäng som rehabilitering.
– Jag var tvungen att lära mig att gå igen, simträning var det enda som hjälpte, då jag kunde träna nog länge innan det började göra ont.
I Arjeplog finns inte, sedan något år tillbaka, någon varmvattenbassäng.
– Jag fick ett intyg om att jag skulle få åka till Arvidsjaur för att träna. Det är en resa på 20 mil tur och retur, tre gånger i veckan, säger Åse Sundström.
Eftersom hon inte klarar av att sitta några längre stunder åker hon bårtaxi mellan Arjeplog och Arvidsjaur. Total restid är två timmar per gång för att simma mellan 30 och 45 minuter. Åse Sundströms önskan är att varmvattenbassängen i Arjeplog ska tas i drift igen.
– Vi är ju fler här med nackskador och olika problem. Simträning är det enda jag klarar av för att kunna rehabiliteras tillbaka till arbete.
"Har inte orken"
Åse Sundström är själv politiker och sitter i fullmäktige i Arjeplog för Folkpartiet. Genom sina kontakter i partiet hoppas hon kunna påverka så att bassängen i Arjeplog öppnas igen.
– När man är sjuk som jag är så orkar man ingenting. Allt känns tungt när man är inne i sin läkningsprocess, då orkar man inte börja strida för en bassäng. Samma sak gäller gamla människor och de som har småbarn, man har inte orken.
Hon har istället vänt sig till Jens Sundström, folkpartistiskt oppositionsråd i landstinget.
– Men det är inte alla som har det som jag, som har politiker så nära, säger hon.