Fläckfri?
- Njaee. Jag åkte för fortkörning en gång. Elva över gränsen. Det var en kvinnlig polis som stoppade mig. Så jag vet hur det känns.
Maria Lestander växte upp i Umeå. I stället för att förverkliga drömmen om att bli polis blev hon barnskötare och fick jobb i Arjeplog. Ett naturligt val. I Arjeplog fanns all släkt och Arjeplog var minst lika mycket hemma som Umeå. Året var 1990.
Hon ville prova andra yrken. Läste in tredje året på gymnasiet. Utbildade sig till nätverkstekniker och startade egen firma. Sen fick Maria jobb som nätverkstekniker på Arjeplogs kommun och hon blev deltidsbrandman.
Polisyrket låg och gnagde och hägrade.
- Jag hade ju alltid funderat. Men som ensamstående mamma såg jag svårigheter.
- Jag gjorde det. Hellre att söka och inte komma in än att ångra att jag inte tog chansen.
Maria blev antagen. 2006 påbörjade hon polisutbildningen på distans. Var åttonde vecka var det samling på polishögskolan i Solna.
I januari i år tog Maria examen.
Hon strålar av glädje. Skolan gick bra inte minst tack vare stödet från dottern Emma.
Hon ser fler fördelar än nackdelar med att jobba på en ort där hon känner de flesta. Hon tycker att hon fått en bra grund att stå på, dels efter åren som deltidsbrandman och så den gedigna polisutbildningen.
- Jag känner mig trygg i rollen. Jag vet vad jag ska göra om jag måste använda mitt vapen, pepparsprejen eller batongen. Jag vill att folk ska känna sig trygga med oss, att vi poliser är till för att hjälpa.
Hon brinner för yrket och inte blir det sämre av att prata med poliser som har 40 år i yrket som säger att de har världens bästa jobb.
Maria Lestander tycker att det är intressant med utredningar, såväl förhör som tekniska utredningar och hon tror att jobbet i Arjeplog som är så varierande passar henne.
Hon känner ingen oro. Det som händer, händer. Och i huvudet bär hon med sig ordspråket hon lärde sig på polishögskolan:
"Det sannolika är att det osannolika kommer att ske".