Planerna att vandra i fjällen och se det med gamla ögon inleddes för ungefär fyra år sedan.
– Jag vill se det på det sätt man såg det förr, och även bedriva fjällvandring på det viset. Principen var ju också att jag inte skulle vara så brydd om var jag var, utan där jag var, var det ju meningen att jag skulle hamna. Annars skulle jag inte ha gått i den riktningen. Det var ju grundtanken i det hela, och det här att man ska vara orolig om man är ute och vandrar, människor idag ska ju hela tiden veta exakt klockslag och nästan på graden kunna säga var du befinner dig. Jag vill visa att man kan ha en ganska behaglig tillvaro i fjällen utan det, bara man är väl förberedd och har mat så man är självförsörjande, berättar Kenny.
Den 17 juli begav sig Kennytill Vassijaure för att inleda resan. Tanken var först att starta i Abisko, men där var det för mycket folk. Mest har han strövat omkring, men några fasta punkter fanns i tanken.
– Kebnekaise var en naturligtvis, och att gå upp mellan glacierna när jag kommer nära Arjeplogs kommun, och då även Arjeplogs högsta topp. En till del var att jag skulle vara självförsörjande. Inte använda båt, buss eller liknande utan för egen maskin ta mig runt sjöar och liknande. Jag skulle även äta den kost som var troligt att man åt förr och det var då renfeta, torkat renkött, renkorv och torkad fisk, så det hade jag med från början och fick lov att klara mig på, säger han.
Konstnären Roland Pantze har mött upp Kenny ibland då han gör en dokumentär om Kenny och fjällvärlden, men annars har han varit själv.
– Det är Europas störstasammanhängande vildmark, och det har levt människor i området i tusentals år. Det är en hyllning till att det funnits så starka individer som klarat att leva här, funnit sig till rätta där uppe. Så planen var att vandra, och tänka på det livet, säger Kenny.
Han använde sig i leder ibland, men har mest strövat omkring, gått dit det verkat vackert.
– Jag visste att jag skulle söderut och att jag skulle till Vuoggatjålme, men vägen dit var otroligt krokig. Jag har en klocka som loggat hela sträckan, varje liten krok jag gjort, högmeter som gåtts och så vidare så kan ses i efterhand.
Stillheten och ensamheten är också något som eftersträvats under resan, så när han närmade sig Kebnekaise och såg havet av människor fick han lust att vända om.
– Men jag hade ju lovat att gå upp där, så då började jag fundera om jag kunde ta en annan väg.
Med i packningen fanns stegjärn om det skulle bli för brant, och med 25 kilo i ryggsäcken begav han sig till Kebnekaises turistfria sida.
– Men det var ju brant nåt så förbannat så det var ju gränsfall till alpin klättring, men till slut började jag närma mig 1800 meter och inte en själ såg jag. Det är juen himla trafik uppe på Kebnekaise, men jag såg inte en människa, säger Kenny.
Han fortsatte gå snart såg han folkhavet ett par hundra meter från toppen.
Kan du överträffa det här äventyret?
– Nej det här går inte att överträffa. Allt jag tidigare gjort bleknar otroligt i jämförelse med det jag har gjort nu.
Malin Johansson