Pangeas verksamhet i Arjeplog har potential. Barnen har många möjligheter till att aktivera sig såväl inom boendet som utanför. I huset finns internet, pingis- och biljardbord, tv-spel och musikrum med intrument. Det som saknas är svenska lekkamrater som kommer och hälsar på eller bjuder hem till besök.
- Vi försöker ge flyktingbarnen en så hemlik miljö som möjligt, och vill erbjuda dem en plats där de ska känna trygghet och värme, säger Inger Lestander föreståndare vid flyktingboendet.
Glad och hjälpsam
Ramazan är en 17-årig kille som kommer från staden Ghazni i Afganistans östra hörn. Hans flykt från krig till fred har format honom till den han är, en glad och hjälpsam tonåring som vill väl. Han kom till Arjeplog efter tre månaders transitboende i Malmö. Intresset för fotboll har han tagit med sig från hemlandet och han spenderar stor del av sin fritid i sporthallen, antingen på gymmet, i simbassängen eller i bastun.
- Av vuxna bemöts jag ofta av ett hej och ett leende, men det känns som att de som är i min ålder är rädda för mig och mina vänner, säger Ramazan.
Olikheter
De flyr från krig, kommer från länder där snö och isande kyla lyser med sin frånvaro och saknar familjemedlemmar.
Olikheter som det inte går att blunda för, ändå är ungdomarna på Pangea inte speciellt olika svenska ungdomar. Spontana, blyga, glada, ledsna, lyhörda och som alla andra tonåringar måna om sitt utseende.
Längtan efter en familj är stor och några av dem vill gärna bo i ett familjeboende, men det är mycket som ska stämma för att det bli verklighet och sista ordet har alltid socialnämnden.
Kontakt via Facebook
En av killarna berättar att genom Facebook har han lärt känna en afgansk familj som kommer från samma hemby och nu bor i Värmland. Han har sökt om familjeboende hos dem.
- Vi har ordnat fester, men det är inga andra än vi som bor här som kommer. För oss är det lättare att lära känna folk genom Facebook, säger han.
- Den 21 mars firas det persiska nyåret och då kommer vi att ordna en fest. Alla som vill är varmt välkomna att hälsa på, säger Inger Lestander.