När jag kör upp på familjen Westerlunds gård i Jutis och öppnar bildörren, så får jag ett varmt välkomnande av hundarna Kelly och Tuva, och skatan Oskar. Oskar tvekar inte en sekund, han kommer direkt och sätter sig på mitt huvud, piper lite, och parkerar sig sedan, helt ogenerat, på passagerarsätet i min bil.
- Vi hade ett skatbo i björken här bakom huset på försommaren. En morgon såg jag att det låg en fågelunge på gräset nedanför björken. Fågelungen hade brutit ett ben, men var alldeles för liten för att varit ute på sin första flygtur. Högst två veckor gammal, gissar jag, säger Ida-Marie.
Boet var tomt
- Jag tog en stege och tänkte att jag skulle lägga tillbaka honom i skatboet, men boet var tomt. Jag lät honom ligga kvar i gräset, eftersom jag trodde att mamman skulle komma tillbaka, fortsätter Ida-Marie.
Skatboet förblev tomt och lille Oskar ensam. Ida-Marie sökte på internet efter information om små fåglar, hittade ett forum där hon fick rådet att ge Oskar kattmat.
- Ja, det lät ju jättekonstigt, men jag mosade och värmde kattmaten och gav honom varje dag, berättar Ida-Marie.
Flyger omkring
Eftersom Oskar gör sina dagliga behov närsomhelst och varsomhelst, så har Ida-Marie varit noga med att aldrig låta honom komma in i huset.
- Jag har aldrig hållit honom fången, utan han har suttit på farstukvisten på mornarna när jag stigit upp och jag har gett honom mat. Han flyger omkring här på gården, ibland hälsar han på hos grannarna, men han kommer alltid tillbaka, säger hon.
- Jag trodde nog att han skulle flyga sin kos när han var ett par månader och hade lärt sig flyga, men han verkar trivas här med mig och hundarna.