"Moose Village". Skylten ovanför den stora träälgen vid infarten till byn Jutis talar sitt tydliga språk. Älgbyn, jo den gör själ för namnet. Specialiteten är älgsafari.
I en alldeles nysydd väst i älgskinn tar Lars Westerlund emot utanför byastugan. Det är älgsafari på gång. Tillsammans med jaktkamraterna Tor Westerlund och Urban Fjellström ska Lars lotsa två biltestare ut i vildmarken, två som hoppas få se älg.
Älg-garanti
För Jutisborna är det inte fråga om de ska få se älg, snarare hur många.
- Vi har ju en garanti. Får inte våra gäster se älg kostar det inget. Men än har vi inte behövt "lösa ut" garantin, säger Lars.
Idéen med älgsafari har några få år på nacken. Fast egentligen började det med att det fanns så otroligt mycket älg i Jutis. Älgjaktlaget hann nätt och jämt gå ut på jakt så var tilldelningen fylld. Och så var det i många år. Nackdelen syntes på det älgbetade beståndet av tall, ung tall.
Jaktlaget beslutade då att starta med utfodring med ensilage, för att skydda tallplanteringarna. Så när som på något års uppehåll har utfodringen pågått i 20 år.
I takt med att älgbeståndet i hela Arjeplogs kommun blev sämre så klarade sig tallplanteringarna bättre. Men jaktlaget tyckte att älgstammen blev nog så klen, och fortsatte därför att köpa ensilage och placera ut i skogen till en kostnad av 20 000 kronor per år, för älgarnas skull.
Jägarna matade och älgarna åt. Intresset för älgmatningen i Jutis gjorde att många ville se, och så föddes idéen med älgsafari. Så numer är det älgturisterna som finansierar älgmaten. Jaktlaget svarar för arrangemanget på ideell basis.
- Det är ju så kul att komma ut i skogen och se älgar, säger Lars.
Kommer i lågskor
I en engelskskyltad Range Rover anländer biltestarna. Det visar sig att Andrew Fearby och Melinda Baker är från Australien fast de har sin bas i England för tillfället, då det inte jobbar i Arjeplog vill säga.
Andrew och Melinda använder sig av svenska hälsningsfraser men övergår snabbt till engelskan. Tor, Lars och Urban är nästan förvånade över hur varmt klädda australiensarna är.
- Det kommer ju ofta folk i lågskor och jeans, säger Lars.
För säkerhets skull stoppas de om med en filt i skoterpulkan. Sen bär det iväg.
I ett långsamt tempo bär det i väg i nordlig riktning. Bara efter några minuter visar sig första älgen. Andrew hinner filma lite innan älgkon försvinner bakom träden.
- Älgarna verkar lite skygga i dag. Ibland kan de stå och äta bara tiotalet meter från skotern, säger Lars.
Färden går vidare över myrlandskapet. I ett skogsparti uppenbarar sig en älgko med kalv. Nya bilder tas. Sedan syns tre älgar. Tor bryter en älgbetad videkvist och visar för gästerna hur naturlig älgmat ser ut. Sedan passeras några utfordringsplatser. På ett ställe vadar Lars ut i djupsnön och manar Andrew och Melinda att testa. Snön är meterdjup och plötsligt dyker Andrew rakt ner, med huvudet före. Alla skrattar, inklusive snödränkte Andrew. Melinda gör snöänglar.
Nästan som Australien
På väg tillbaks mot byastugan passerar en älg precis framför skoterekipaget.
- Vi såg mycket mer älg än vi trodde att vi skulle få se. Och det var mer spännande än jag trott, sa Melinda som uppskattade safarin. Närheten till skogen och naturen. Som Australien fast ändå inte.
- Det var heller inte så kallt som vi trodde att det skulle vara.
Safarin avslutas i Jutis byastuga där Inga Caullvine har dukat upp med the, kaffe, smörgåsar och hembakta bullar. Andrew Fearby och Melinda Baker har 1000 frågor att ställa om älgar, älgjakt och livet i byn.
- Man är väl inget språkgeni, men det är kul att träffa så många olika människor, säger Lars.