Lite extra hårt slår hjärtat för Bodsjön utanför Svensbyn. Det var nämligen där hon växte upp.
– Det var fridfullt och naturnära, men långt till alla andra, skrattar Pernilla Lagergren. Bodsjön ligger verkligen på landet men det var en fantastisk miljö att växa upp i.
Hon föddes Viklund, nu är hon gift Lagergren och har fyra barn – två egna och två bonusbarn.
Familjen bor i Täby utanför Stockholm där Pernilla arbetar som professor inom Kirurgisk vårdvetenskap vid Karolinska institutet.
– Den forskning jag bedriver handlar mycket om patienternas perspektiv och återhämtning efter matstrupscancerbehandling, hur man kan hitta vägar till så bra återhämtning som möjligt.
Redan tidigt i livet visste Pernilla Lagergren att hon ville arbeta inom vården och hon utbildade sig snabbt till sjuksköterska.
– Det var sedan i arbetet med patienter som jag kom väldigt nära de som behandlades för cancer i matstrupe och mage. När jag lärde känna dem och såg deras problem växte mitt intresse för att ta reda på mer och se vad som kunde göras för att de skulle kunna få en bättre återhämtning.
Med tiden slutade hon jobba inom vården och började viga all arbetstid till forskningen. Professor blev hon vid 34 års ålder, således är hon Karolinska institutets yngsta kvinnliga professor någonsin.
Förutom sitt arbete i Stockholm är hon även professor vid det världsledande universitetet Imperial College London.
– Där är jag på deltid och åker dit ungefär en gång i månaden, så när jag är där bor jag på hotell.
Genom åren har Pernilla fått ta emot flera priser för sin forskning, bland annat Anders Jahres medicinska pris, nordens största utmärkelse inom biomedicinsk forskning.
Vad är du mest stolt över?
– Det finns mycket jag är stolt över, framförallt att jag kunnat belysa problematiken hos cancerpatienter som kan motivera en mer individanpassad sjukvård. Det är en grej jag är väldigt nöjd med.
Och nu prisas alltså Pernilla Lagergren som Årets utflyttade Pitebo.
– Det känns jätteroligt. Från min sida är det väldigt uppskattat och ett pris som jag tror är svårt att kamma hem. Det finns väldigt många utflyttade Piteåbor som skulle kunna vara den kandidat som får det här priset, så det känns fantastiskt roligt och ärofyllt.
Från Piteå till Stockholm flyttade hon hösten 1999.
– Sedan dess kan man säga att jag varit utflyttad.
Hur ser ditt förhållande till Piteå ut i dag?
– Jag är där och hälsar på några gånger per år, så det är med regelbundenhet som jag kommer hem. Jag har familj med föräldrar, systrar, släkt och vänner kvar uppe i Piteå. Jag har väldigt starka band kvar.
På 90-talet var Pernilla duktig fotbollsforward i Svensbyn och idrottandet följer med henne fortfarande.
– Nu håller jag på med triatlon. Jag tävlade nyligen en halv ironman i Jönköping och i augusti väntar en hel ironman i Kalmar. Det går mycket tid till familjen och träningen utanför arbetet.
Och på tal om arbetet går forskningen nu in i nästa fas.
– Nu görs en omfattande studie där alla patienter som drabbats av matstrupscancer i Sverige bjuds in ett år efter operation. Jag har en forskningssjuksköterska som åker hem till alla patienter i hela landet för att inhämta uppgifter.
Tidigare undersöktes bara en liten del av patienternas liv, men för några år sedan påbörjades en mer omfattande kartläggning.
– Det handlar om alltifrån livskvalitet, symptom, vilket socialt stöd man får, om man är rädd för att få återfall eller dö. Det är många psykosociala aspekter. Vi försöker täcka hela livsperspektivet, det är något jag är jättestolt över.