Videon Àr inte lÀngre tillgÀnglig
Efter att ha spelat volleyboll med ett kompisgĂ€ng Ă„kte Ă sa BrĂ€nnmark hem och skurade lĂ€genheten. Mitt i stĂ€dandet högg det till i ryggenâââoch sedan dess har hennes liv aldrig varit sig likt.
Ălvsbytjejen Ă„kte till akuten i PiteĂ„ dĂ€r hon fick rĂ„det att Ă€ta Alvedon innan hon skickades hem med sina ryggsmĂ€rtor.
ââJag kunde knappt gĂ„, jag bara grĂ€t. Jag Ă„kte hem och vilade och nĂ€r jag vaknade dagen efter hade jag kissat ner mig, nĂ„got jag aldrig tidigare gjort i vuxen Ă„lder.
NÀr hon inte fick hjÀlp i PiteÄ efter ett antal försök vÀnde sig 22-Äringen till Sunderby sjukhus.
ââDĂ€r blev jag inlagd för första gĂ„ngen. De mĂ€rkte att jag var förstoppad och det tog ungefĂ€r tvĂ„ veckor för dem att fĂ„ igĂ„ng min mage. De provade allt.
Man konstaterade att det inte var nÄgra ortopediska fel. Sedan fick à sa kateter och instruktioner för att kunna tappa sig sjÀlv eftersom hon inte kunde kissa.
Trots att hon vid upprepade tillfÀllen talat om att hon inte kunde kissa undersökte man inte blÄsan under de första mÄnaderna.
ââDe lyssnade inte pĂ„ mig. De sa att jag var spĂ€nd. Men till slut fick jag en kallelse till urologen och dĂ€r sĂ„g man att det inte fanns nĂ„gra reflexer för att kunna tömma blĂ„san.
Förutom smÀrtan i ryggen och problemen med blÄsan har à sa Àven besvÀr med magen.
ââDet Ă€r magen som Ă€r vĂ€rst, men problemet Ă€r att de inte ser mig som en helhet. Jag fĂ„r gĂ„ till urologen för blĂ„san, ortopeden för ryggen, kirurg för magen. Jag fĂ„r gĂ„ pĂ„ medicinavdelningen, till neurologen, gastro. De kan inte samarbeta.
Vid ett tillfĂ€lle har specialisterna pĂ„ alla avdelningar som Ă sa varit pĂ„ planerat ett möteâââmen det uteblev.
ââOrtopeden och neurologen ansĂ„g att jag var fĂ€rdigbehandlad.
Problematiken med att ingen avdelning tar ansvar för à sa har Àven pÄverkat henne i sjukhussÀngen dÄ en del inte har koll pÄ hennes journal.
ââTrots att det stĂ„r att jag inte kan kissa och Ă€ven fast jag sa det sjĂ€lv sĂ„ satte de mig pĂ„ toaletten och sa att alla kan kissa. De satte pĂ„ kranen och tyckte att jag skulle sitta dĂ€r tills jag hade kissat. Jag kunde inte sitta dĂ„ för jag hade sĂ„ ont i ryggen. De tvingade mig, men det kom ju sĂ„ klart inget.
BlÄsan mÄste tömmas regelbundet för att inte tappa spÀnsten och lÀcka hela tiden.
ââDe har struntat i att göra det mĂ„nga gĂ„nger nĂ€r jag inte orkar göra det sjĂ€lv, sĂ€ger Ă sa BrĂ€nnmark.
Mamma Annica intygar.
ââVi har alla hört dem sĂ€ga "lĂ„t det komma i blöjan" flera gĂ„nger.
I december kulminerade à sas förstoppning och 22-Äringen blev Äterigen förd till sjukhus.
ââDĂ„ var det riktigt illa, dĂ„ var jag förstoppad hur lĂ€nge som helst. Jag blev jĂ€tterĂ€dd eftersom jag inte vet vad det Ă€r, det Ă€r ju nĂ„got som inte fungerar. De la in mig pĂ„ ortopeden, men sa direkt att de inte kunde hjĂ€lpa mig.
NÀr à sa bad om att bli flyttad kunde ingen annan avdelning heller hjÀlpa henne.
PÄ nyÄrsafton kom man överens om att hon skulle Äka hem.
ââJag fick permission. De lovade att min sĂ€ng skulle finnas kvar direkt jag ville in igen. PĂ„ nyĂ„r lĂ„g jag bara hemma och mĂ„dde riktigt dĂ„ligt, sĂ„ dagen efter kĂ€nde jag att det inte gick att vara hemma. Men dĂ„ var det fullt. De hade gett bort min sĂ€ng.
à sa och hennes pappa Äkte ÀndÄ in till Sunderbyn och vÀl dÀr fick hon ett eget rum i en tom korridor.
Hon fick nÀstan 20 laxeringsmedel och ett antal lavemang innan förstoppningen gav vika. DÄ var hon pÄ vÀg att skickas hem med en slang och ett recept pÄ ett hemmagjort lavemang.
ââVi som förĂ€ldrar vĂ€grade helt enkelt. Vi krĂ€vde en vĂ„rdplanering, och dĂ„ fick vi en sĂ„n, sĂ€ger Annica BrĂ€nnmark.
Det var först pÄ kirurgavdelningen som à sa upplevde att hon fick hjÀlp. Men de kunde heller inte hitta felet.
ââDĂ„ fick jag hemtjĂ€nst. Det kĂ€nns hemskt att vara 22 Ă„r och ha hemtjĂ€nst. Det Ă€r bra att det finns, men ingen ska behöva ha det.
Vad hÀnder just nu?
ââDet Ă€r det som Ă€r det hemska. Det hĂ€nder ingenting. Jag fick ett papper dĂ€r det stod att jag skulle fĂ„ en kallelse om en mĂ„nad, men det har redan gĂ„tt en mĂ„nad och de har inte satt upp mig pĂ„ nĂ„gon vĂ€ntelista. Det har gĂ„tt tio mĂ„nader och jag vet fortfarande inte vad som Ă€r fel. Jag vill inte ha det sĂ„ hĂ€r lĂ€ngre, jag har inget liv. En bra dag för mig Ă€r nĂ€r jag kan Ă€ta en mĂ„ltid och kanske stĂ„ upp en stund.
Det enda framtidshoppet à sa har fÄtt kommer frÄn Stockholm.
ââUrologen i Sunderbyn har kontaktat en lĂ€kare pĂ„ Södersjukhuset. Jag har inte fĂ„tt det pĂ„ papper, men hon har sagt att om inte Sunderbyn hjĂ€lper mig sĂ„ kommer jag att fĂ„ hjĂ€lp av dem. Det Ă€r det enda hoppet jag har nu.