Videon är inte längre tillgänglig
PT har tidigare berättat om drunkningstillbudet i simhallen i Älvsbyn i fredags. En olycka som så när kostade 15-årige Tor-Fredrik livet när han fick ett epilepsianfall i bassängen. Tack vare rådigt och snabbt ingripande av personalen klarade han sig förhållandevis bra.
Nu vårdas han på Sunderby sjukhus i sviterna efter olyckan. Fluorvatten i lungorna medförde lunginflammation och till en början hölls Tor-Fredrik nersövd. Men troligen kommer han att klara sig utan allvarliga men.
– Vi kastade oss i bilen och for ner till Sunderbyn. Att se honom ligga där livlös. Det går inte med ord att beskriva känslan. Det har varit jobbiga dagar, säger Knut-Helge Jakobsen.
Kunde ha dött
När PT träffar Knut-Helge i simhallen i Älvsbyn på torsdagen är han samlad, men trött. Han har bara lovord till övers för simhallspersonalen och tillkallad ambulanspersonal. Deras snabba ingripande räddade förmodligen livet på sonen.
Däremot är han besviken på den läkare som haft hand om Tor-Fredriks epilepsivård de senaste två åren.
– Alla säger att han är så duktig, men på oss har han inte lyssnat. När vi har försökt förklara har vi blivit avfärdade. Vi har inget förtroende kvar för den här läkaren, men vi har inte fått byta läkare.
Bytte medicin
För att förstå den här förtroendekrisen måste vi backa bandet. För fem år sedan fick Tor-Fredrik diagnosen epilepsi av norska läkare och blev medicinerad med trileptal som gjorde honom besvärsfri.
För tre år sedan flyttade familjen till Vidsel och ett år senare i november 2011 beslöt den nya läkaren i Sverige att Tor-Fredrik skulle byta medicin till lamictal.
– Han sa att den nya medicin skulle fungera bättre, men på ett annat sätt. Det är klart att vi litade på läkaren, säger Knut-Helge Jakobsen.
Men ganska snabbt började problemen. Från att ha varit besvärsfri fick sonen återkommande epilepsianfall, i snitt två gånger i månaden.
– Flera gånger har vi fått åka ambulans till vårdcentralen i Älvsbyn och till Sunderby sjukhus. I fjol tillbringade vi julafton på akuten efter ett svårt anfall.
Läkaren lyssnar inte
Knut-Helge hävdar att han åtskilliga gånger har försökt få kontakt med läkaren, men ofta resultatlöst. Två gånger har läkaren ringt tillbaka och alltid kommit med lugnande besked.
– Vänta och se. Det är inte så farligt med anfallen har han sagt. För min son, ja, för hela familjen har det inneburit rädsla och osäkerhet. Som förälder är man ju livrädd att något allvarligt ska hända. Och så händer det här.
Har ni bett att få byta tillbaka till den gamla medicinen?
– Ja, men läkaren lyssnar inte. Vi har också ifrågasatt dosen och velat att vården ska kolla medcinnivån i blodet med jämna mellanrum, men inte fått gehör. Vi gör inte så i Sverige säger de.
Men nu har Knut-Helge Jakobsen fått nog och krävt att få en ny läkare till sonen.
– Det verkar bli så också. På Sunderby sjukhus ska de också kolla om han kan få en ny medicin. Det måste hända något nu. Vi orkar inte ha det så här längre, säger Knut-Helge Jakobsen.