"Jag tänker ofta på vad som kunde ha hänt på kvällarna, då är det svårt att somna", säger Glenn Olofsson.
Tidigt på morgonen den 24 mars surrade Glenn Olofsson, 73, fast lasten med importvirke på sitt 90 ton tunga lastbilsekipage vid hamnen på Haraholmen.
Arbetsmomentet har han gjort otaliga gånger under sitt yrkesliv, men den här gången gick något snett.
– Det bara small till. Jag flög baklänges och fattade inte vad som hände, säger Glenn Olofsson.
En stor stock hade ramlat ned och träffat honom i huvudet.
– Jag minns att jag satte mig i lastbilen och körde 500 meter till fikarummet. Det rann blod och jag tvättade mig. Sedan minns jag inget mer. Det är en total blackout.
Glenn Olofsson körde bland annat ned en fartkamera efter Havsbadsvägen. (Arkivbild)
Det som hände sedan har han fått återberättat.
– Det är ofattbart att jag kunde köra 13 kilometer utan att ha något minne av det. Före Havsbadsvägen körde jag så nära diket att vagnen tippade. Jag mötte en av pappersbilarna och då for backspeglarna. Han ropade tydligen på radion att jag hade vagnen liggande. Men jag hörde inget. Jag var helt borta.
Efter Havsbadsvägen slet han med sig en fartkamera och någonstans däromkring måste vagnen ha kommit upp på hjulen igen. Färden tog slut mot en björk i rondellen vid Timmerleden.
– Då måste jag ha varit helt medvetslös. Det var en kraftig smäll för airbagen hade löst ut. Själv minns jag inget. Det första jag minns är när jag vaknar upp på Sunderby sjukhus. Då hade jag legat nedsövd i ett dygn, säger Glenn Olofsson.
Den 13 kilometer långa färden tog slut i rondellen vid Timmerleden vid 3-tiden på morgonen.
Slaget mot huvudet hade gett Glenn Olofsson en kraftig hjärnskakning som gjort honom förvirrad och kort därefter medvetslös.
– Jag hade ingen aning om att jag körde, men när jag vaknade började jag förstå vad som hade hänt. Det var tur att det var tidigt på morgonen och inte så mycket trafik ute. Det känns verkligen bra att inte någon annan blev skadad.
Glenn Olofsson låg nedsövd i ett dygn efter den kraftiga hjärnskakningen.
Efter två veckor på sjukhus fick Glenn Olofsson komma hem till huset i Snårbäcksliden utanför Älvsbyn. Han lider av huvudvärk än, men rullatorn som han tog med om balansen skulle svika har han inte behövt använda.
– Vissa kvällar har jag svårt att somna, då tänker jag på vad som hände och kunde ha hänt. Då måste jag gå upp och titta på tv eller göra något annan innan jag kan lägga mig igen. Det är jobbigt, men som tur var hände det inget allvarligt. Jag försöker tänka på det.
"Jag såg väldigt eländig ut i början", säger Glenn Olofsson om bilderna som togs när han vaknade på sjukhuset.
Glenn Olofsson minns tillbaka till tiden på Sunderby sjukhus när han bläddrar bland bilderna i mobilen.
Det är många som har hört av sig för att uttrycka sitt stöd efter olyckan. Glenn Olofsson säger att han inte visste att han hade så många kompisar.
– Jag är lite av en ensamvarg som inte har så mycket besök, men det är jättemånga som har ringt och önskat att jag ska bli bra igen. Det är jag väldigt tacksam över.
"Det känns väldigt bra att ingen annan skadades", säger Glenn Olofsson.
Bilar är ett av hans stora intressen och han hoppas att han blir friskförklarad och får börja köra igen.
– Jag längtar efter att få tillbaka mitt körkort, men det är doktorn som avgör det. Att köra lastbil däremot får gärna dröja ett tag. Jag känner mig inte redo för det, men bil vill jag verkligen kunna köra igen, säger Glenn Olofsson.
Initialt utredde polisen olyckan som arbetsmiljöbrott och vårdslöshet i trafik. Båda förundersökningarna är nedlagda.
– Det känns väldigt skönt. De har gjort bedömningen att jag inte förstod vad jag gjorde.
Han är egenföretagare sedan 1986 och förutom att köra timmerbil har Glenn Olofsson en egen lastbil där han kör pellets och ved. Nu måste han ringa upp sina kunder och meddela att de får vänta.
– De som hade beställt får klara sig utan. Det är lite tråkigt.
Volvolastbilen som Glenn Olofsson körde är ett 90 ton tungt och 32 meter långt timmerbilsekipage som har dispens för att rulla på vägarna.