Gun-Britts dotter Jenny Granström känner en som åker i ambulansen tillsammans med hennes mamma. Han säger att hon ska ta med sig alla barnen för det är svårt att säga hur det här kommer att sluta. De skjutsar henne direkt till Sunderbyn för att skadorna verkar så pass allvarliga. Där visar det sig att Gun-Britt har en svår hjärnskakning, har brutit näsan, slagit av handleden, slagit av sig tänderna, rivit bort det yttre lagret på övre och undre läpp och bitit sönder tandköttet i munnen. Ingen från boendet har då kontaktat de närstående ens för att berätta att hon är försvunnen.
– Från ambulansen fick vi höra att det är flera som tagit sig ut från Lärkan. De upptäckte det inte förrän en timma efter att hon försvann. En timme och en kvart efteråt så ramlade mamma. Personalen kontaktade inte oss, inte polisen, inte SOS, ingenting, säger Jenny Granström
Gun-Britt åkte in för käkkirurgi på söndagen då hon hade för ont för att äta och dricka. Hon har fått komma tillbaka till boendet då platsbristen på sjukhuset varit för stor. Smärtan har varit stark och hon skriker mycket utan att kunna förklara var hon har ont.
– De ringde i måndags och jag sa att hennes arm är ju svullen och axeln hänger fel. Nu får ni ta hit en läkare annars tar jag mamma själv i bilen och kör till sjukhuset. Då tog de in en jätteduktig läkare som skällde ut dem och frågade varför i hela h-vetet hon inte blivit inskickad för axeln, säger Jenny Granström.
Inne på PÄS konstaterar man att kulan ligger fel, nyckelbenet och ett ben i armen är av. De vågar inte söva ner Gunbritt för att hon är i så dåligt skick och får redan mycket morfin.
– Vi har fått höra av ortopeden och kirurgen att mamma inte kommer bli sig lik igen. Jag ser det själv på mamma på ögonen att det är något som har hänt. Hon kunde gå och sköta toalettbestyren själv, men nu kan hon inget längre. Det här hade kunnat undvikas om de larmat direkt, om vi fått veta det så hade vi kunnat hjälpa söka henne. Det ska inte vara ambulansen som ringer oss när hon blivit hittad, säger Jenny Granström.
Gun-Britt är tillbaka på Lärkan nu. Kraftigt medicinerad och man har bemannat upp och satt in 24-timmars vak så att hon inte ska vara ensam i rummet varken dag eller natt.
Strax före olyckan så firade barnen och barnbarnen Gun-Britt som fyllde 70 år. Jenny är glad över att barnbarnen fick träffa henne innan hon for illa. Gun-Britt är väldigt orolig och jätterädd i tillvaron nu. Gun-Britt berättade själv när hon visste att hon var på väg att bli dement att det är hennes värsta mardröm att hon kommer känna sig otrygg i tillvaron när hon blir sjukare.
– Hon visste ju hur hon skulle bli. Pappa kämpade också länge innan han dog för att mamma skulle ha det så bra som möjligt när han är borta. Han ville inget annat än att hon skulle vara trygg. In i det sista. När hon kom på boende så sa pappa att nu kan jag släppa taget för nu vet jag att mamma har det bra, säger Jenny Granström.
Hon riktar väldigt stark kritik mot Älvsbyns kommun efter olyckan. Både för hur man kunnat tillåta att något sådant händer, men också för hur det har hanterats under och efteråt. Särskilt då det inte är första gången som Gun-Britt försvunnit från ett boende.
– Första gången försvann hon från korttidsboendet. Då ringde de till min pappa privat och då var det noga att ingenting skulle ut i pressen. Men vi måste berätta så att andra vet det, även om det är för sent för min mamma. Man ska kunna känna sig trygg med sina anhöriga där de är, säger hon.