Historien tar sin början midsommarafton 2015 när den då 82-årige grannen kom på ett nattligt besök i parets fritidsbostad. 82-åringen var berusad och sade att han ville kapa ner en granhäck som stod mellan deras fastigheter och som skymde hans sikt över älven. Paret var tydligt med att de ville ha kvar sin häck som fungerade både som vind- och insynsskydd.
Ett par veckor senare åkte paret hem till sin fasta bostad för att sälja en båt. När de tre dagar senare återvände till fritidshuset var grannen i full färd med att kapa ner granhäcken.
– Vi tog honom på bar gärning. Han hade kapat ner tio granar i häcken och släpat dem med gräsklipparen till älvkanten. Vi började skälla på honom och dagen efter polisanmälde vi händelsen, sade en av häckägarna till PT i mars 2016.
82-åringen hävdade att häcken stod på hans tomt, något som senare visade sig inte stämma. Den stod i själva verket 70 centimeter in på parets tomt.
De två granar som blev kvar, kapades senare också ner av 82-åringen. Totalt kapades halva häcken ner, vilket motsvarar 14 meter.
– Jag polisanmälde det ännu en gång. Vi har det här som en fritidsbostad. Vi åker hit för att ladda batterierna, och så får man bara vara förbannad istället, sade häckägaren.
Paret yrkade på skadestånd om 184 556 kronor för den kapade häcken. 108 108 kronor av dessa avsåg nya granar – 180 centimeter höga, som ersättning.
82-åringen erkände handlingen men förnekade att det skulle röra sig om ett brott.
I veckan, två och ett halvt år efter midsommarvisiten, kom domen. I domslutet skriver Luleå tingsrätt att paret ska tilldömas 20 000 kronor i skadestånd för den kapade häcken. I domskälen skriver tingsrätten att mannen varit medvetet oaktsam (vårdslös) när han sågade ned granhäcken och att han därför är skyldig att ersätta den sakskada som uppkommit.
Under den tid som passerat från granfällning till dom har mannen avlidit varpå det är dödsboet som ska stå för skadeståndet som sätts till 20 000 kronor. En summa som ska motsvara ett minskat försäljningsvärde av fastigheten.
Då det gäller rättegångskostnader skriver tingsrätten att paret vunnit framgång i sin talan om skadeståndsskyldighet. "Samtidigt har den huvudsakliga frågan i målet varit hur skadeståndet skulle bestämmas." skriver tingsrätten. I den delen har paret inte varit framgångsrikt. "Tvärtom har skadeståndet bestämts till ett skäligt belopp som är betydligt lägre än det yrkade beloppet." Under sådana förhållanden anser tingsrätten
att vardera parten ska stå för sina rättegångskostnader.