Det är inte första gången Roland Sundberg, 63 år, ringt efter ambulans på grund av sambons strokesymptom. Den 22 januari 2008 berättade han anonymt i PT om skräckupplevelsen paret varit med om i samband med ett annat tillfälle: Efter att ha färdats med ambulans till sjukhuset natten innan på grund av misstänkt stroke insjuknade hon på nytt vid midnatt. Då fanns ingen tillgänglig ambulans, så SOS Alarm skickade en bårbil istället.
Kalkylerat med dödsfall?
"Jag var så rädd att min sambo skulle dö på vägen till Sunderbyn. Det fanns ju varken sjukvårdsutrustning eller akutvårdspersonal i bilen. Det var hemskt. Hon fick stanna tolv dagar på strokeavdelningen", berättade Sundberg den gången.
Med anledning av det inträffade riktade han också en fråga till ledningen för Älvsbyns vårdcentral: "Har ni kalkylerat med att någon ska stryka med då ni bestämde att bara ha en ambulans i drift på kvällar, nätter och helger?"
Sambon hann dö
Nu har det som inte fick hända inträffat: Tidigt på morgonen den 26 mars, innan Älvsbyambulans 2 trätt i tjänst, larmade Roland Sundberg på nytt 112 och uppgav att sambon visade tecken på stroke. Älvsbyns enda tjänstgörande ambulans befann sig ute på uppdrag.
Återstod att försöka få en ambulans från Piteå med beräknad körtid till Älvsbyn på cirka 30-35 minuter.
- Jag ringde SOS Alarm igen och bad dem skynda på, eftersom min sambo blev sämre och sämre. Piteambulansen hann inte fram. Istället tvingades jag maktlös bevittna hur min älskade livskamrat bokstavligt dog i mina armar, säger han.
- När ambulanspersonalen kom förklarade jag att vi inte längre behövde deras hjälp. Min sambo hade plågats färdigt, stroken hade tagit hennes liv.
Begär logg-utskrift
Den nyblivne änkemannen är av förståeliga skäl upprörd.
- Jag vill inte ha någon ursäkt eller förklaring från SOS Alarm, det hjälper mig inte i sorgen. Däremot skulle jag vilja ha en utskrift från deras samtalslogg den aktuella morgonen på mina telefonsamtal och hur konversationen mellan mig och operatörerna avlöpte, säger han.
- Inte för min egen del, utan som ett bevis på hur meningslöst det är att försöka följa sjukvårdens uppmaning att söka hjälp direkt vid misstänkt stroke, åtminstone när man bor i en kommun som dragit ner på akutsjukvård och ambulansresurser.
"Gäller inte alla"
Den 13 april läste Roland Sundberg i PT att den nationella strokekampanjen haft effekt: Efter kampanjens tre första månader visar statistiken att strokedrabbade kommer till sjukhus snabbare än någonsin och att andelen som får propplösande behandling är större än tidigare.
- Det kändes som ett hån. Det borde ha stått i artikeln att det enbart gäller för dem som har turen att få tag på en ambulans, inte för sådana som måste vänta på hjälp tills det är försent, säger han.