Första gången PT berättade om Marjam Salihi och hennes familj var den 25 januari 2010. Då hade de varit asylsökande i Älvsbyn i cirka 2,5 år. Marjams familj består av pappa Faiz Mohammed, mamma Rita och storebror Maisam, 16 år, alla med efternamnet Salihi.
Efter att ha fått definitivt avslag på sin asylansökan (se faktaruta) kallades familjen till Migrationsverket i Boden strax före påsk 2010. Motvilligt och under stark press skrev föräldrarna under att de godkänner att bli hemskickade till Afghanistan.
- Mamma försökte ta sitt liv framför handläggarna. Hon svalde nästan alla tabletter hon fått med sig från psykkliniken då hon skrevs ut från sjukhuset, berättar Marjam.
Tillbaka till hemlandet
- Det var andra gången mamma försökte döda sig själv. Första gången skar hon av pulsådern i handleden.
Sommaren kom och övergick i höst. Familjen Salihi plågades ständigt av rädslan att snart bli hämtade av polis och deporterade till Afghanistan.
- Pappa tänkte ut en plan att vi skulle fly till Kanada och söka asyl där, men mamma och jag ville inte göra det, säger Marjam.
- För elva månader sedan for pappa utan att vi visste om det till Finland för att försöka ta sig den vägen till Kanada. Han tog med min storebror.
Flyktförsöket misslyckades. Faiz Mohammed och Maisam åkte fast direkt och skickades hem till Kabul.
- De har det mycket svårt i Afghanistan. Pappa har blivit attackerad av sina fiender och svårt skadad. Maisam är rädd hela tiden. Han vägrar att tala med mamma i telefon eller på mejlen, för han tycker att hon svikit honom då hon stannade med mig i Sverige, berättar Marjam.
Negativt besked - igen
I år har Rita och Marjam sökt asyl hos Migrationsverket igen för alla fyra familjemedlemmarna. Kvinnojouren i Älvsbyn har hjälpt dem med ansökan. I måndags kom ett negativt besked med posten: Mor och dotter ska avvisas till Afghanistan och återförenas med övriga familjen.
- Det var därför jag inte orkade vara med på Kulturskolans julkonsert som jag längtat så mycket till, förklarar den trettonåriga flickan, som lärt sig spela fiol under skoltiden i Älvsbyn och visat sig ha stor musikalisk talang.
- Jag måste försöka hjälpa mamma så att hon inte ger upp allting och tar sitt liv. Just nu är det extra svårt för oss för att Migrationsverket tvingat oss att flytta från lägenheten vi hade med pappa och Maisam på Apelgatan.
För en vecka sedan flyttade Rita och Marjam in i en tvårumslägenhet på Hallonstigen, där ytterligare två asylsökande kvinnor ska inhysas inom kort.
- Vi känner dem inte och vet inte från vilket land de kommer. De känner nog inte ens varandra, säger Marjam.
Begärt att få en dörr
- Det finns ingen dörr till rummet som mamma och jag flyttat in i, så vi måste bo och sova helt öppet med främmande människor i lägenheten. Jag har varit till Migrationsverkets kontor i Älvsbyn och bett att de ska ordna en dörr så att vi åtminstone kan stänga om oss då vi ska sova.
- De sa att de inte kan fixa det, för då kommer alla andra som bor på samma sätt att också vilja ha en dörr och det har Migrationsverket inte råd med. "Tänk om någon stjäl våra saker", sa jag. "Då vet ni ju vilka som har stulit från er", svarade handläggaren.
Marjam tystnar och ser på sin mamma som sitter och gråter uppgivet. Det som kanske blir deras sista jul i Älvsbyn kan knappast vara mer kaotisk och ångestfylld.