"Renbetesdomen är förödmjukande"

Vid torsdagskvällens LRF-möte i Alvik beskrev advokat Nils Rinander, Luleå, sin besvikelse över domen i det så kallade Nordmalingsmålet.

Nils-Olov Lindfors, ordförande i LRF Norrbotten, konstaterar att HD:s dom inte löser grundproblemet. Nämligen att planteringar och åkermark skadas av renarna och att det är svårt för markägare att få ekonomisk kompensation för detta.

Nils-Olov Lindfors, ordförande i LRF Norrbotten, konstaterar att HD:s dom inte löser grundproblemet. Nämligen att planteringar och åkermark skadas av renarna och att det är svårt för markägare att få ekonomisk kompensation för detta.

Foto: Sanna Eriksson

ALVIK 2011-06-10 06:00

Rinander, som företrädde drygt hundra markägare i rättstvisten med tre samebyar i Nordmaling, gick vid mötet i Alvik igenom domen punkt för punkt och pekade på vad han uppfattar som egendomligheter och inkonsekvenser.

I sin dom slår HD fast att de tre samebyarna har en på sedvana grundad rätt till renskötsel (vinterbete) på privatägda fastigheter i Nordmalings kommun.

Märklig punkt
En märklig punkt i HD:s domslut är enligt Nils Rinander domstolens resonemang att renskötselrätten visserligen grundas på urminnes hävd.

Men trots det ska inte tidigare lagbestämmelser om urminnes hävd tillämpas. Prövningen i det aktuella målet ska göras med utgångspunkt i hur renskötsel praktiskt bedrivs i dag.

- Man kan ju inte bortse från att de flesta nomadiserande renskötare på 1800-talet hade mellan 60 och 300 renar och att modern teknik som snöskotrar var ett okänt begrepp, påpekade Rinander och menade att Högsta domstolen inte lyssnat till markägarnas argument om att betydligt värre skador och olägenheter orsakas av dagens moderna renskötsel.

Flytande regler
En av mötesdeltagarna tolkade advokatens redogörelse som att reglerna är lite flytande.

- Gasformiga skulle jag säga, genmälde Rinander.

Det har funnits en uppfattning om att sedvanerätt till renskötsel inte kan förvärvas efter 1971. Men någon sådan regel saknas anledning att ställa upp, skriver nu HD.

- Det betyder att vi inte kan slå oss till ro längre exempelvis i
Luleområdet. Om markägaren sitter passiv kan det komma en ny sameby och hävda rätt till vinterbete här nere vid kusten, konstaterade advokaten med instämmande av LRF:s regionordförande Nils-Olov Lindfors.

Viktigt protestera
Genom att framföra tydliga och välgrundade invändningar kan en markägare hindra att sedvanerätt till vinterbete uppkommer, skriver HD med tillägget: "När väl sedvanerätten etablerats, kan sådana protester dock inte leda till att rätten upphör."

Enligt Rinander och Lindfors är HD:s dom en typisk "Stockholmsdom", som skrivits av höga jurister utan insikt i de förhållanden som råder i övre Norrland.

- Ett exempel är följande nästan skrattretande formulering: "Renens vandringsmönster påverkas också av människans ingrepp i terrängen, till exempel motorvägar och järnvägar."

Motorvägar är kanske inte så vanliga i renbetesland.

FAKTA Nordmalingsmålet

Samerna har rätt att låta sina renar beta i kustlandet vid Nordmaling på vintern. Det är innebörden av en prejudicerande dom som Högsta domstolen meddelade den 27 april i år.

Därmed sattes punkt för en långdragen process som pågått i 13 år, och som markägarna alltså förlorade.

År 1998 stämdes de tre samebyarna Ran, Umbyn och Vapsten av 104 markägare i Nordmalings kommun.

Markägarna hävdade att renarna förstör deras skog och att samerna saknar rätt till vinterbete på deras marker.

Samebyarna å sin sida har hävdat att urminnes hävd och sedvanerätt ger dem betesrätt. Samtliga tre rättsinstanser har nu dömt till samernas fördel.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om