Kojfolket levererade hjärtlig buskishumor från 50-talet
Träffsäker 50-talsbuskis på grövsta Pitemål. Skratten ekade i Åkroken när Kojfolket levererade en föreställning från en minnesvärd tid.
Kojfolkets regissör Berndt Lundberg var nöjd över föreställningen och uppslutningen.
Foto: Joel Gustafsson, Nyheter i Norr
50-talet. Efter två års vila har den folkkära amatörteatern med skådespelare från Åkroken och Moskosel återuppstått, i år endast med en föreställning. Regissören Bernt Lundberg njöt bakom kulisserna. Han är glad över att Kojfolket kan kämpa vidare.
- Vi älskar det människor har upplevt. Vi har samlat ihop det och gjort en story av det, säger han.
Direkt när showen börjar och teatergänget framför låten Kvadn’n av Euskefeurat är publiken fast. De minns hur det alltid har varit nere vid Piteälva.
Rumpnyp
Besökaren Odal Sjögren är uppvuxen i Timfors utanför Älvsbyn. I dag bor han i Luleå och det betyder mycket för honom att höra skrönorna från sin ungdoms tid.
- Jag har själv varit som pojk i flottningen, jag tror att många äldre känner igen sig, säger han.
Föreställningen baseras på återblickarna från två hemvändande flickor och deras kompis från Örebro. 19-åriga Sandra Johansson från Moskosel spelar Britt och hennes syster Mona spelas av Linnea Ögren från Arvidsjaur.
Vivi som spelas av Frida Danielsson Poijo från Älvsbyn får lära sig vilka pojkar man ska akta sig för.
- Om du träffar en kille som frågar "Voda jär dö då?" och nyper dig i rumpan, då är det bara att springa för då kan det vara en Vistträskare, säger
Sandra Johansson.
Åldrande ensemble
Den unga skådespelerskan har varit med i Kojfolket alla år de har spelat sedan hon var tolv år.
- Föreställningen är inte riktat till unga, men det är kul att så många är här, säger hon.
När de tre kedjerökande kvinnorna drar sina skrönor skrattar publiken. Det fortsätter de att göra när Sune Lundberg gestaltar Pastor Frid som försöker att omvända folk till Maranatasekten som en gång fick fotfäste i Norrbotten.
Hans raka motsats är brötsprängaren som spelas av Kjell-Ove Nilsson. Med en förkärlek för sprattelvatten och rå humor får hans figur publiken att vrida sig av skratt.
Skådespelarna är äkta och det känns som att de talar från hjärtat och inte från ett manuskript.
Regissören Bernt Lundberg fortsätter att ösa beröm över sin åldrande ensemble.
- Att lära sig en text när man är över 70 år är inte lätt. Det är lite höftfel, knäskador och någon har dålig röst. Men de gör det med bravur.
Sune Lundberg från
Åkroken är en av åldermännen som väntar på Kojfolkets återväxt.
- De tre flickorna är vårt hopp, säger han.
Så jobbar vi med nyheter