I oktober 2008 var Simon Lundmark 13 Är och omskriven pÄ ett mittuppslag i PiteÄ-Tidningen.
LĂS OCKSĂ : "En stor dag för cancersjuke Simon, 13"
IklĂ€dd keps och Ottawas röda NHL-hockeytröja utvecklade den unge tonĂ„rspojken sin blytunga livskris â och Ă€ven spirande framtidsdrömmar.
SvÄr leukemi
Kriserna kretsade kring den dödliga sjukdomen leukemi, som i tvÄ flerÄriga intervaller hade kopplat ett brutalt grepp kring Simons levnadsvillkor.
Drömmarna spann just dÄ kring projektet "Min stora dag", dÀr unga cancersjuka gavs möjlighet att fÄ sina önskningar infriade. För Simons del handlade det om hockey.
ââJag fick chansen att se Ottawa mot Pittsburgh i NHL-premiĂ€ren pĂ„ Globen i Stockholm. Och pĂ„ trĂ€ningen dagen innan fick jag trĂ€ffa Pittsburghs megastjĂ€rna Sidney Crosby och Daniel Alfredsson, Ottawas kapten som gav mig en signerad tröja. Oj, det var stort.
KÀmpaglöd i övermÄtt
Simon var bara nio Ă„r och pĂ„ vĂ€g att gĂ„ ut klass 4âB i AbborrtrĂ€sk nĂ€r han fick svar pĂ„ orsakerna till den ihĂ„llande huvudvĂ€rken och tröttheten.
Akut lymfatisk leukemi i bÄde benmÀrgen och blodet, löd domen.
Helvetet varade i sex Är med en stÀndig mix av cellgifter och strÄlning, illamÄende, infektioner, rullstol och sjukhussÀngar, lungiflammationer, rullatorer, blodförgiftning, bÀltros, sondmatning och massor av annat lidande.
Ett ofta nattsvart elĂ€nde â men ocksĂ„ en process som hjĂ€lpte till att förankra en stor portion empati, massor av jâa anamma och en lĂ€rdom om att uppskatta livets alla ljusa stunder.
TrÀningsflitig
ââNĂ€r jag vĂ€l kom upp pĂ„ fötter igen blev trĂ€ningen en jĂ€tteviktig katalysatorn för att bygga framtidshopp. Det var lika vĂ€lgörande för kroppen som för sjĂ€len, resonerar Simon Lundmark.
StyrketrÀningen i gymmet Àr numer ett alldagligt inslag i Simons liv, som gÄtt frÄn rehabiliteringsstadium till en nÄgot mera lustfylld fas.
ââMöjligheten att spela innebandy har ocksĂ„ alltid kittlat och nu kan jag fĂ„ utlopp för intresset i K4 Idrottsföreningen i division III, förklarar 20-Ă„ringen.
Undersköterska
Simon Lundmark bor kvar hemmavid pÄ PitevÀgen i AbborrtrÀsk, tvÄ mil utanför Arvidsjaur.
Han Àr utbildad undersköterska, gick ut vÄrd- och omsorgsprogrammet förra vintern med ett halv Ärs fördröjning pÄ grund av cancern. Och arbetsuppgifterna inom vÄrdsektorn bedriver han med stort engagemang.
ââJag njuter av att fĂ„ hjĂ€lpa andra och mĂ„r bra av den uppskattning jag fĂ„r tillbaka, sĂ€ger han.
Simon har testat sina vingar bÄde pÄ vÄrdcentralen i Arvidsjaur, bland dementa och inom hemtjÀnsten plus att han gjort praktik bland förstÄndshandikappade pÄ orten. Han har ocksÄ praktiserat pÄ barnonkologen i UmeÄ, canceravdelningen dÀr han sjÀlv vistats sÄ lÄnga perioder.
Siktar mot SkellefteÄ
ââMĂ„let Ă€r att fĂ„ ett stadigvarande jobb med jĂ€mn inkomst som gör det möjligt att flytta hemifrĂ„n, sĂ€ger Simon.
Och dÄ Àr det inte osannolikt att SkellefteÄ blir boplats för nÀsta steg i livet. DÀr finns tvÄ ingredienser som lockar.
ââDels har jag tjejen dĂ€r, Alva, som jag varit tillsammans med i tvĂ„ Ă„r, dels finns det ett hockeylag i stan som hjĂ€rtat alltid klappat för. SĂ„ fort tillfĂ€lle ges tar jag chansen att hĂ€lsa pĂ„ bĂ„de hos Alva och pĂ„ SkellefteĂ„ Kraft Arena, sĂ€ger Simon Lundmark.