Liten by med stort arrangemang är ett passande epitet på Abborrträsk där byborna sommartid med gemensamma krafter håller uppe den bassäng som finns i centrum.
– Driften av bassängen är helt ideell. Vi har ett schema så det är två familjer varje vecka som ska se till att den sköts, berättar Anita Åkerlund Renberg.
Hon kommer ursprungligen från Jokkmokk men har bott i Abborrträsk i många år.
– Det är fantastiskt så mycket som händer egentligen. Det är också många som deltar i jakten men jag är ensam kvinna i jaktlaget och där vill vi förstås få in någon yngre också. Nu ska det ju också bli spännande att se vad det blir av tågtestbanan, säger hon.
Brist på barn
Det verkar inte finnas mycket negativt att säga om byn, men något som oroar är bristen på barn och att skolan försvunnit.
– Det är inte många som har småbarn, bara två tre familjer kanske. Ingen skola finns kvar och den stora sorgen är att skolan nu står där tom till ingen nytta.
Bill Grundström är ordförande i Abborrträsks Folkets hus-förening och har bott i Abborrträsk nästan hela livet.
– Jag har provat bo i Arvidsjaur, men trivdes inte i hyreshus. Abborrträsk är en trivsam by och det är roligt att det är få semesterbostäder. De flesta hus är bebodda året runt, säger han. Bill Grundström ser ljust på framtiden så länge butiken finns kvar.
– Det hänger på Affärn. Det är a och o egentligen, säger han.
"Vi måste ingenting"
Även om de flesta hus innehas av bofasta så finns det undantag. Ett av dem är Gunnar och Lisbeth Ström. Lisbeth och Gunnar bor i Öjebyn sedan 1972 men de har kvar Gunnars föräldrahem i Abborrträsk.
– Vi har pratat i flera år om att flytta hit permanent för vi tillbringar ju så mycket tid här både vår, sommar och höst. Men vi har hus i Öjebyn också, och det blir för tungt med två, så vi måste bestämma oss snart, säger Lisbeth, men får snabbt svar från maken Gunnar.
– Vi måste ingenting, säger han.
Krattar gräs
Gunnar och Lisbeth är ute på gården och krattar gräs och bygger ett staket kring jordgubbslandet medan sonens hund springer runt på tomten.
– Vi trivs väldigt bra här vid gamla Skellefteåvägen. Det är ett lugnt område med lite trafik, men samtidigt är det nära till Arvidsjaur och så finns det ju affär i byn också. Byn är så bra på att arrangera och ordna aktiviteter, berättar Lisbeth.
– Det är bra för djur att vara här och själv gillar jag att fiska och jaga småvilt, allt sånt är ju så nära här, säger Gunnar.
Gunnel Norén är född i Abborrträsk och efter att ha bott både i Luleå och Eskilstuna så flyttade hon tillbaka 1987 för att köra buss.
– Man gör så himla mycket tillsammans och det mest sköts helt ideellt. Många föreningar har lagt ner men bygdeföreningen är väldigt aktiv. Sen finns det mycket vacker natur och Tjärnhedenområdet är ju unikt. Det är mycket företagare i byn och husen hinner knappt stå tomma förrän de blir sålda, säger hon.