KRÖNIKA
Bland Brexit-nyheter och likviderade terrorister är det ändå en annan historia som trollbinder mig i veckan. DN publicerade i lördags en lång artikel om Elizabeth Holmes, den unga Silicon Valley-entreprenören som spåddes bli den nya Steve Jobs. Med sina löften om att revolutionera den medicinska diagnostiken i form av lättillgängliga och billiga blodprov skulle Holmes och hennes företag Theranos göra medicinen demokratisk. "Så att ingen behöver ta farväl för tidigt" blev hennes säljpitch, upprepad gång på gång i tv-rutor och i artiklar i de mest ansedda magasinen. Det fanns bara ett problem: allt var fejk. Theranos och Elizabeth Holmes är ett av vår tids stora luftslott vad gäller bedrägerier och högriskinvestering utan grund och substans.
Jag minns när Elizabeth Holmes slog igenom globalt. Mina entreprenörsfrälsta och framtidsoptimistiska vänner såg upp till henne som en gudinna, en blåögd visionär som aldrig tycktes blinka. Hon grundade sitt företag vid bara 19 års ålder, och 2014 värderades hennes företag till över 9 miljarder dollar. Hon ägde femtio procent. Hon värvade egenhändigt en styrelse som få kunnat drömma om, med medlemmar som Henry Kissinger och James Mattis. Holmes företräddes av USA:s kanske mest fruktade advokat, David Boies, som också satt i styrelsen, vilket några stackars anställda skulle bli varse.
Theranos började distribuera sina blodprovsmetoder via hälsocenter, möjliggjorda av ett avtal med storkedjan Wallgreens. Men felmarginalen var skyhög och testerna ofta felaktiga. Inte heller använde företaget sin egen teknik, utan köpte in teknik från andra företag. Med bristande labbstruktur och bristande rutiner fick många patienter felaktiga resultat. Hela företaget föll ihop som ett korthus när medicinjournalisten på Wall Street Journal, John Carreyrou, började grotta i saken. Snart visade det sig att Elizabeth Holmes stod bakom en av de kanske största medicinska bedrägerierna i modern tid, sett till vilken genomslagskraft hon haft hos allmänhet och investerare. Nu riskerar hon och hennes företagspartner 20 års fängelse, och Theranos är värderat till noll.
Varför fascineras jag så mycket av denna historia? Kanske är det för Elizabeth Holmes psykopatiska blick, hennes ikoniska framtoning och hennes stil. Kanske är det lögnerna. Men det är något annat också. Det är inte bara Elizabeth Holmes lögn, utan en hel generations lögn. För vad gäller status och prestige, så förkroppsligar Elizabeth Holmes själva sinnebilden för en lyckad person. Visionen, drömmen, slagkraften. Hon var entreprenörernas superstjärna vad gäller bilden hon skapade av sig själv, lika plastisk som en vit vägg. Hennes kall var hennes kall, bortom allt det mänskliga.
Drömmen om Silicon Valley dog inte med Theranos och Elizabeth Holmes. Tvärtom, den lever och har hälsan. Vi drömmer om höga visioner och snabb framgång. Vi vill vara friska och leva länge, och än lever hoppet om att tekniken ska föra oss dit. Men nästa gång den tomma innovationens ord ljuder med all sin glans och alla sina löften, då bör vi minnas Elizabeth Holmes. Liksom Paolo Macchiarini och drömmen om konstgjorda organ föll tungt i målet, så föll också Elizabeth Holmes och hennes blodprov. Och här kommer en hemlis: Jag hatar, jag verkligen hatar, entreprenörssnacket. Ordet "innovation" får mig att vilja dö i förtid. Ack så blodlöst det är, detta ord.
