Bisarrt och close to home med Carl Stanley

Carl Stanley livade upp fredagskvällen med sin "Född 1996" och bjöd på 80 minuter skrattfest.

Publiken kunde gå skrattmätt från Carl Stanleys "Född 1996". En stand up-show med igenkänning och lika mycket självkritik som självdistans.

Publiken kunde gå skrattmätt från Carl Stanleys "Född 1996". En stand up-show med igenkänning och lika mycket självkritik som självdistans.

Foto: Linnea Lundström

Piteå kommun2019-10-04 22:40

STAND UP

Carl Stanley: "Född 1996"

Support: John Gillberg

Plats: Stora salen, Acusticum

Längd: 80 minuter

Publik: 214 stycken

Jag var på nattklubb i Luleå förra helgen. Det var det kanske vidrigaste jag någonsin varit med om. Lite visste jag då om att Carl Stanley skulle komma till stora salen på Acusticum en vecka senare och återberätta hela kvällen för mig. I ett moment radar han nämligen upp saker han hatar. Det är kortspelare, folk med dåligt ansiktsminne, nakenfisar och ankor.

– Sen hatar jag mig själv också. Jag är ingen kul person på festen. Jag struntar ofta i det helt, för jag vet att jag själv kommer vara där.

Hade jag själv varit hälften så rolig som Stanley är i "Född 1996" hade ju den där klubbkvällen gått kanon. Eller om någon bara hade kunnat vara där och berätta för snubbarna att mojitos inte är en handpenning för att få ligga utan mer en intresseanmälan. Att tjejerna som går skallgång på dansgolvet och alltid letar efter någon som heter Amanda aldrig kommer hitta henne.

När Carl Stanley går in i strålkastaren har John Gillberg just lämnat den. Han supportar i tio minuter där esset i rockärmen och det som lockar till störst skratt är en rutin om hjulet. Det är otroligt. Alltså, både hjulet och rutinen, kanongrejer båda två. 

"Född 1996" är enligt Stanley själv en show som går djupare in på ett personligt plan än det han gjort tidigare. Det kanske stämmer, men poängerna är stundtals ganska enkla. Han gör narr av sin egen kropp, sin sexlust, sin egen generation. Men som roligast blir det när det snuddar vid total bisarrhet. Att en macka med ägg och kaviar på egentligen är två sorters mens som en äcklig människa måste ha kommit på att man kan äta, till exempel. Eller att pirater med träben och lapp för ögat egentligen var obotade diabetiker som seglade över haven i jakt på insulin. 

Självdistansen, tajmingen, tonfallet, ja till och med svordomarna sitter precis där de ska. Ibland glömmer jag att Carl Stanley är 22 år gammal, ibland blir jag påfallande påmind om det. Det är en humor och ett tilltal jag känner igen från mina egna umgängen, inte minst momentet kring tyckandet. Att vi alla förväntas ha en åsikt om allt, eftersom vi har den konstanta möjligheten att dela den med världen. Och det är ju onkeligen konstigt att jag sitter och skriver det här nu. Jag, som inte är mycket äldre än Benjamin Ingrosso. 

John Gillberg öppnade för Carl Stanley med ett tio minuter långt framträdande om korta människor, hjul och mördarbjörnar.
John Gillberg öppnade för Carl Stanley med ett tio minuter långt framträdande om korta människor, hjul och mördarbjörnar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!