DEBATT Ronny Eriksson svingar högt och lågt i sin debattartikel gällande kulturen i Piteå. Trots att vi står på olika planhalvor politiskt, kan jag ändå hålla med om vissa saker. Exempelvis att den välbehövliga debatten tyvärr har blivit ett ställningskrig mellan de styrande politikerna i majoritetspartierna i Piteå och de som lever med, och för, kulturen i Piteå. Att raljera som Brith Fäldt gjorde i sin krönika kändes dessvärre lite desperat och får väl förhoppningsvis ses som en parentes i ett annars ganska välformulerat debattinlägg. Den satsning som gjordes inför ”Umeås kulturhuvudstadsår” samt Kaleido, som inte ens är byggt för att kunna användas som fullvärdigt kulturhus, är väl utmärkta exempel på hur kommunen har använt skattebetalarnas pengar på ett naivt och mindre genomtänkt sätt och det finns fler sådana exempel. De som beslutade om det har tyvärr inte tänkt färdigt innan man tog beslutet. Man har helt enkelt haft ”otur” när man har tänkt …

Nåväl! Jag som av nyss nämnda vänsterpolitiker brukar kallas för ”fientlig” mot kulturen i vissa debatter, bara för att jag ifrågasätter en del storartade projekt för hundratusentals kronor som endast kommer ett fåtal människor till del, måste ändå ge mig in i hetluften. Som gammal musiker så tycker jag att kultur är något som ska vara lättillgängligt för så många som möjligt, och berika livet och sinnet för både utövare och publik. Teater, litteratur och musik bör finnas som ett naturligt inslag i Piteås vardag såväl i stadskärnan som ute på landsbygden. Mycket av den kultur som kommunen satsar pengar på idag är antingen supersmala, kostsamma kulturprojekt under täckmanteln ”mångfaldssatsningar” eller så läggs pengar på dyra lokaler som inte uppförs utifrån ett behov utan snarare som en symbol. I och med det så tror jag att man missar själva kärnan med kulturen.

Jag tror att kulturdebatten egentligen handlar om att vi i Piteå nu saknar scener och platser för mindre kulturarrangemang typ litteraturkvällar, jazzkvällar, musikuppträdanden med mera. Konkret och kortsiktigt handlar det om att ersätta Krokodils bortfall, att se till att människor har olika ställen att utöva sina kulturella gärningar på samt att den ska vara öppen och lättillgänglig för den stora massan.

Vad som dock är lite märkligt när det gäller förhållandet mellan Ronny Eriksson och kommunen, är att kommunen enligt uppgift valde att inte bygga vare sig scen eller servering på Kaleido, av hänsyn till Krokodil och Ronny Eriksson. Detta verkar nu inte kommunen få mycket kred. för av Eriksson, när han sågar kommunen vid fotknölarna och vägrar framhålla att han är från Piteå när han ska uppträda framöver för att han inte fick sponsring på sitt 10-årsjubileum. Otack är världens lön! Men han kanske har gått och blivit ”kommersiell” själv och övergivit sina vänsterideal, vilket i och för sig vore trevligt.

Jag tror däremot inte att kulturen ska gödas med oändliga bidrag. Jag tror att politiken ska se till att skapa förutsättningar för ett rikt kulturliv som i sin tur ska växa genom stort engagemang av de utövare som har en skapande ådra och drivs av en lust att uttrycka sig på olika sätt. Det behöver inte vara så krångligt. Arenor att utöva detta på bör kommunen på olika sätt kunna hjälp till med. Åtminstone bör vi politiker kunna föra ett vettigt samtal med olika kulturintressenter, utan att vare sig gå i försvarsställning eller hamna i skyttegravsretorik. Se till att träffas, upp på bordet med tankar, idéer och problemställningar, och sen lösa problemen tillsammans. Och sist, men absolut inte minst, använda de pengar som finns i budgeten på ett förnuftigt sätt.