Birger Hjalmarsson, född på Lövholmen, Piteå, har avlidit i en ålder av 76 år. Närmast sörjande är hustrun Berit Hjalmarsson samt barnen Henrik och Annette.

När Birger var fem år kröp han på alla fyra och rensade ogräs vid Furunäsets trädgårdar, vid 9–10 gick han omkring på festplatser och sålde varm korv och glass. Han var brådmogen och var väl så tvungen att bli.

Birger hade lätt för sig och lärarna ville absolut att han skulle börja vid Läroverket och ta studenten, men familjens sutuation var nu sådan att alla dylika framtidsdrömmar fick skrinläggas. Istället förfalskade han föräldrarnas namnteckning och gick till sjöss, 15 år gammal.

Han fick rådet att ta värvning vid Örlogsflottan; mat, husrum och betald utbildning till maskinist och som underbefäl tjänstgjorde han vid isbrytare.

Han erbjöds officersutbildning, men avböjde, han trivdes aldrig riktigt med militärlivet och när tiden var mogen övergick han i civil tjänst. De sista årtiondena chefade han över Värmeverket i Älmhult.

I Karlskrona mötte han Berit, 21 år unga gifte de sig och tillsammans skapade de ett tryggt, harmoniskt hem åt sig och sina barn. Vid pensioneringen satt de i högsätet under en ”Tacksägelsemåltid” där lovorden flödade ur diverse honoratiores.

De bosatte sig i Saxemara, ett tidigare lots- och fiskesamhälle utanför Ronneby, nära till barnen och barnbarnen. De reste en del och låg ofta ute med båten längs Blekingekusten och kring skärgårdsöarna. Birger var en händig, mångsidig man och sommargästerna började alltmer rådfråga honom och söka hans tjänster i sina bygganden och sitt reparerande. Sysslolös gick han knappat en enda dag i hela sitt liv.

Sorgligt nog drabbades han av cancer och efter svåra, tålmodigt uthärdade smärtor somnade han in, omgiven av de sina. Birger Hjalmarsson var främst en handlingens man, litet kärv i sin framtoning men alltid den förste att stiga fram när någon behövde stöd och hjälp.

Äktenskapet och familjen blev hans fasta grund i tillvaron. Barnen hans stora stolthet och lycka. Det gick bra för dem i livet. Barnbarnsbarnen livselixiret på äldre dagar.

All den omsorg han visat sin omgivning i sin krafts dagar kom honom tillbaka den sista svåra tiden. Det var rörande att bevittna den värme och kärlek som omgärdade honom. Ett femtiotal begravningsgäster defilerade kistan och stod i kö för att skaka hand med den tappra änkan.

Birger växte upp på Lövholmen, då en nästan idylliskt lantlig halvö utanför Piteå, med många ljuva barndomsminnen han gärna återvände till. Om barndomshemmet talade han dock sällan.

Måhända var Birger Hjalmarsson ett ”Maskrosbarn”. Sin framtid fann han söderöver, men i sitt hjärta förblev han alltid Pitebo.