Min mormor Maria Lundberg, född 1862, gifte sig med Ulrik Jonsson som var fyra år äldre. De övertog hans föräldrars hemman "Norra Häijda" i Korsträskbyn. Ett stort jordbruk. I äktenskapet fick de fem barn. Johan, Hilda, Hjalmar, Albin och Herman.
De hade sommarbete för korna på andra sidan sjön, tvärs över viken. Där hade de sommarladugården och rodde över och mjölkade. Där släppte de hästarna på bete efter sådden.

När slåttern skulle börja rodde Ulrik över för att hämta sin häst. Det var flera hästar som följdes åt. Han blev då sparkad av broderns häst, en så kallad "skrik", en misslyckad kastrering. När Ulrik kom gående såg Maria att han verkade plågad och rodde över och hjälpte honom hem. Han dog av skadorna. Det sades att en tarm gått sönder.
Hon blev ensam med fem barn mellan 2-10 år. Så hon lejde Olov Lundberg från Kvarnheden. Han var en duktig arbetare och bonde. Det blev äktenskap och de fick också fem barn, Hulda, Frida, Anna, Filip och Agda.
När mamma var fyra år dog hennes äldre och yngre systrar i difteri, inom en vecka. Hennes äldre bröder Albin och Herman dog inom fem år. Herman fick lunginflammation under rekryten i Boden och Albin körde slipers till järnvägsstationen i Korsträsk. Hästen blev skrämd av ångvisslan och han trasslade in sig i stöttingarna. Det blev hans död.

De tre äldre barnen från första giftet var begåvade. Deras farmor bodde på gården. Hon ville att de skulle läsa vidare. När Johan som var äldst gått ut byskolan, tog farmor häst och vagn och körde de sju milen till Piteå, där det fanns en realskola. Den skulle Johan gå för att bli lärd, tänkte farmor.
När hon satt in hästen i ett stall, gick hon ur hus i hus för att söka en inackordering så billig att hon kunde betala den.
Johan läste så vidare och tog studenten, blev kemist, bosatte sig i Falun. Farmor gjorde likadant med Hjalmar. Han läste också vidare, blev jägmästare. Han var stiftsjägmästare i Luleå till pensionen.
Hilda blev sjuksköterska vid Furunäsets sjukhus. Hon gifte sig och flyttade till Ångermanland och blev änka ganska tidigt med två barn. Hon längtade till pensionen. När hon skulle hämta första pensionsavin, gick hon över E4 och blev påkörd och dog.

Mamma Frida gifte sig med min far Gunnar Marklund och bosatte sig i Sjulsmark. Vi blev fyra syskon.
Filip övertog hemmanet i Korsträsk och gifte sig med Signe Hellgren från Piteå. De fick en son. Signe var lärarinna i Korsträsk.
Agda gifte sig också i Sjulsmark med Erland Johansson. När hon var 34 år fick hon jätteont i huvudet, troligtvis ett pulsåderbråck "anevrysm" i hjärnan och dog efter nån timme. Hon efterlämnade två barn.
Filip fick hjärtinfarkt och dog, 68 år. Moster Signe blev 80 år. Då hon kom från ett symöte blev hon påkörd och dödad.
De hade också fostersyster som föräldrarna tog från ett barnhem i Stockholm. Anna hette hon, och hon fick det bra där. Fick gå på folkhögskola, där hon träffade Manfred Wiss från Nuoksojärvi. De gifte sig och han studerade till präst. Efter pensionen flyttade de till Hortlax.

Mormor Maria fick leva tills hon blev 85 år. Morfar fick en stroke och var sängliggande några år. På den tiden på slutet av 1930-talet fanns det inga blöjor eller plastlakan. Så mormor fick tvätta i ladugården på vintern och i sjön på sommaren.
När hon blev änka kunde hon få det lättare. Hon besökte sönerna i Falun och Luleå. Och var hos dem någon vecka ibland.