Betaltjänster måste funka
Många boende i de mer glest befolkade delarna av vårt län och vårt land undrar säkert hur man ska kunna bo kvar. Det blir allt svårare att klara sitt vardagsliv. Affärer läggs ner. Man ser skolor som står tomma när de få barn som finns kvar i byn bussas till större orter. Bussförbindelser som blir allt. Man måste åka flera mil för att kunna tanka sin bil när bensinbolagen drar in allt fler av sina stationer.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) är högst ansvarig inom regeringen för frågor kring betaltjänster. Det är hög tid för henne att agera så att boende och företagare i glesbygd får tillgång till väl fungerande betaltjänster och kontanthantering.
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den service som Svensk Kassaservice och lantbrevbärarna tillhandahöll ersattes av brevgiro och ett fåtal serviceställen. Men detta är så långt ifrån en succé som man bara kan komma. Detta har i omgångar påtalats för den ansvariga ministern Åsa Torstensson. Hennes enda åtgärd hittills har varit att ge länsstyrelserna ett uppdrag att bevaka att samhällets behov av grundläggande betaltjänster uppfylls.
Nu när det gått ett tag sedan denna "reform" genomfördes kan man konstatera att missnöjet är stort. Betalningar med brevgiro anses krångligt av många. Kontantuttag tar flera dagar att genomföra, och uttagsavgifterna anses orättvisa. Även serviceställenas service får hård kritik. Inlösen av bankgiroavier är överhuvudtaget inte möjligt utan då måste man besöka en bank. Kontantuttag kan endast göras från fyra banker. Insättningar av kontanter till personkonton och bankkonton tillåts inte.
Detta är bara en del av de problem som drabbar enskilda i glesbygd med långt till bank-
orter. Det är framförallt gamla och funktionshindrade som drabbas av denna usla service. Människor som har svårt att ta sig in till de centralorter där bankerna ofta finns. Människor med förvärvsarbete kan ofta lösa sina betaltjänster på annat sätt.
När det gäller företagare, i glesbygd, som hanterar kontanter är situationen än svårare. Den service som tillhandahålls för enskilda är inte tillgänglig för företag. Den ansvariga ministern Åsa Torstensson, från det tidigare så landsbygdsvänliga Centerpartiet, hänvisar till att det är marknadens sak att lösa de problem som uppstått för företag när det gäller kontanthantering. Det är inte statens ansvar. Detta är verkligen signaler som bidrar till att skapa ett gott näringslivsklimat i glesbygd. De företagare som kämpar på i glesbygden lämnas vind för våg. De saknar uppenbarligen tillräckligt stort värde för att deras problem ska tas på allvar.
Det måste ändå kunna anses vara en av de grundläggande uppgifterna för en stat att se till att man har ett fungerande betal-
system i landet. Detta brukar ofta vara en av de saker man brukar försöka få till stånd i utvecklingsländer när man ger dessa bistånd.
För boende i glesbygd med långa avstånd till bankorter, utan reella möjligheter att ta sig in till närmaste bank, måste situationen upplevas som hopplös och att den svenska staten inte bryr sig om dem alls. Detta är ovärdigt ett land som Sverige. Regeringen med Åsa Torstensson (C) i spetsen måste agera med kraft. Men även näringsminister Maud Olofsson (C) måste vakna och se till att företagare i glesbygd har en fungerande kontanthantering.