S fortsätter tappa väljare
Den Socialdemokratiska partikongressen blev inte , i alla fall inte hittills, något lyft för partiet utanför de ödsliga kongresslokalerna i Älvsjö. I tisdagens Aftonbladet presenterades en opinionsmätning som gav (S) för partiet låga 29,7 procent. I och för sig ingen katastrof, men siffror som antyder att det krävs skärpning i det politiska budskapet.
S-kongressen blev inget opinionslyft för partiet. I United Minds senaste mätning ligger partiet under 30 procent, men det är långt till valet. Det är bara att komma igen.
Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Trots allt leder det rödgröna blocket fortfarande i opinionen. Mycket beroende på Miljöpartiet och då framförallt Maria Wetterstrands popularitet. Om det vore val i dag skulle MP bli riksdagens tredje största parti med 10,4 procent. Men opinionsmätningar är inte ett riksdagsval.
På den borgerliga sidan ligger KD åter under fyraprocentsspärren och Centerpartiet närmar sig samma nivå med sina föga uppmuntrade 4,4 procent.
För Socialdemokraterna gäller det att föra ut en politik som är trovärdig och som kan återupprätta det som högeralliansen raserat. Ingen lätt uppgift. För ett par år sedan rankades Sverige etta på en "topplista" från amerikanska Rädda Barnen, där man drog slutsatsen att svenska mammor och barn har bäst förutsättningar till ett bra liv. Då i jämförelse med nära 120 länder.
Frågan är hur det ser ut i dag. Svenska folket har ställt upp för värderingar om allas rätt, om jämlikhet och solidaritet och att man varit beredda att betala för välfärden. Praktiskt har den uppslutningen resulterat i ett långt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Så har Sverige byggts och utvecklats.
Alliansregeringen har raserat detta. De som inte kan hänga med i Reinfeldts samhällsbygge hamnar obönhörligt på efterkälken. Alliansregeringens inriktning är att förflytta ansvaret för välfärden från den generella rättvisan och välfärden till den enskilda plånboken storlek. Reinfeldt, Björklund, Olofsson och Hägglund tror benhårt på den enskildes egna initiativ medan de kollektiva lösningarna för att skapa jämställdhet och rättvisa förpassas till skräpkammaren. Vi har redan sett ett antal exempel på denna omsvängning. Mer för de få, färre för de många. Egoismen premieras.
Den moderatledda alliansen har förhoppningen att den egna politiken just nu har tillräckligt stöd hos svenska folket. Det är en blåögd förhoppning. Man ger sken av att man är lika trogna välfärdsförsvarare som Socialdemokraterna. Samma trygghet, men sänkta skatter och ett ihåligare skyddsnät för de allra svagaste, är budskapet. Sjuka, föräldralediga, förtidspensionärer och arbetslösa ska betala kalaset.
Politik måste handla om framtiden. Om hur visionen ser ut. Om hur man vill möta samhällsproblemen. Mona Sahlin har alla förutsättningar att formulera den politik som ger oss tillbaka en framtidstro för alla. Inte bara för de få som trängtar efter lägre skatter, större orättvisor och en allt mer cynisk framtid. Vi behöver i stället större värme och solidaritet. Så låt er inte luras av Reinfeldts budskap. Bakom detta finns en hård verklighet.