Den moderatledda regeringen skräder inte orden när de talar om socialdemokraterna och jobben. Det rödgröna regeringsalternativet påstås offra jobben för att satsa på konstgjorda jobb och höjda bidrag. Svansföringen är mycket hög trots att de själv har låtit arbetslösheten stiga från 6,5 procent när man tog över makten 2006 till 8 procent 2014, trots att långtidsarbetslösheten skjutit i höjden och överstiger 70 000 personer, och trots att nästan var fjärde ungdom som vill ha ett jobb går arbetslös.
Alliansregeringen försöker med Potemkinkulisser frisera bilden av sitt enorma jobbmisslyckande. Folk slussas till arbetslöshetens slutliga och i princip eviga slutstation, FAS 3. 40 000 arbetslösa hålls sysselsatta i denna åtgärd och övergången från FAS 3 till reguljära jobb är försvinnande liten. Statistik visar att endast 0,7 procent av de inskrivna i FAS 3 har gått över till ett riktigt jobb. Kanske beror ineffektiviteten i FAS 3 på att ersättningen, bidragen, till de företag som anordnar FAS 3-aktiviteter är så hög att företagen saknar motivation att arbeta för att de inskrivna ska övergå till ett riktigt jobb.
Ett annat sätt för Alliansen att frisera siffrorna är att de utförsäkrade inte ingår i statistiken. Eftersom de inte får någon ersättning så räknas de inte in i de ”utanförtal” som regeringen slänger omkring sig.
Anders Borg och Fredrik Reinfeldt talar ofta om att de faktiska sysselsättningstalen är högre nu än när de tog över makten. 300 000 fler är sysselsatta idag. Detta är sant. Men då har arbetskraften ökat än mer. Det visar arbetslöshetstalen. 100 000 fler är arbetslösa idag. Det talar inte Fredrik Reinfeldt och Anders Borg högt om. Men så är det.
Socialdemokraterna har i sitt valmanifest och framtidskontrakt presenterat en uppsättning åtgärder som man kommer att vidta för att stimulera till fler jobb om man vinner valet. Det handlar bland annat om; Att ta fram en strategi för nyindustrialisering i Sverige, en satsning på jobb inom skogsindustrin, ett nationellt innovationspolitiskt råd, rätt till tjänstledighet för innovatörer, inrättande av en innovationsfond, svenska innovationskontor utomlands, ökade satsningar på exportfrämjande, bättre fungerande patentskydd, satsningar i infrastruktur så att företagen kan utvecklas, att utveckla samarbetet mellan näringsliv och forskning, minskat sjuklöneansvar för arbetsgivare, investeringar i bostäder, investeringar i solenergi, att satsa på regionala företagarförmedlingar, att satsa på 16 000 nya högskoleplatser, att permanenta yrkesvux, inrätta en nittiodagarsgaranti för ungdomar, inrätta utbildningskontrakt för ungdomar, och att avskaffa FAS 3 och i stället satsa på traineejobb i välfärden och investera i extratjänster inom välfärden.
Att alliansen beskriver den socialdemokratiska jobb- och arbetsmarknadspolitiken som att offra jobben och satsa på bidrag visar bara att alliansens företrädare inte har förstått vad de socialdemokratiska jobbsatsningarna går ut på.
Frågan är om alliansens fortsatta linje med jobbskatteavdrag och bidrag till företag som redan har ungdomar anställda i form av nedsatt arbetsgivaravgift och subventioner av restaurangbesök genom sänkt restaurangmoms skapar jobb i högre grad än vad Socialdemokraternas mycket ambitiösa jobbpaket gör? Svaret är lika enkelt som självklart. Sverige behöver inte mer av alliansens och Moderaternas misslyckade jobbpolitik. Sverige behöver en nystart. Den nystarten kan Socialdemokraterna ge Sverige.