Inför valet 2010 framställdes den socialdemokratiska partiordföranden och statsministerkandidaten, Mona Sahlin, som en ansvarslös och fladdrig politiker från den borgerliga alliansens sida med tidningen Expressen som främsta vapendragare. Smutskastningen av henne som person hade ett enda, men ack så tydligt, syfte: Att försvaga henne och hennes regeringsalternativ. Ett tydligt exempel på det som amerikanarna kallar för negative campaigning.
Mönstren från 2010 upprepar sig, och det är kanske till och med så att den negativa kampanjen från alliansens sida gentemot Stefan Löfven vässats till ytterligare. Exempelvis skrev Expressens ledarskribent Anna Dahlberg redan i början av maj en ledare där hon målade ut Stefan Löfven som tidernas mest oerfarne statsministerkandidat. Hon skrev bland annat: ”Men vid en valseger skulle han bli den politiskt mest oerfarna statsministern i modern tid. Han har aldrig varit minister, aldrig suttit i riksdagen och aldrig varit i närheten av regeringskansliet.”
Man kan inte direkt beskylla Anna Dahlberg för att ljuga. Stefan Löfven har varken varit minister eller riksdagskandidat. Så utifrån dessa parametrar saknar han erfarenhet. Men Fredrik Reinfeldt hade inte heller varit minister när han blev statsminister. Inte heller Carl Bildt hade ministererfarenhet när han klev in genom dörrarna på Rosenbad som statsminister. Så Anna Dahlberg kastar till viss del redan sten i glashus när hon beskriver Löfven som oerfaren. När det gäller riksdagserfarenhet så kan man bara konstatera att Dahlberg har rätt nät hon konstaterar att Löfven sticker ut i detta sammanhang då svenska statsministrar under lång tid haft erfarenhet från riksdagen att falla tillbaks på.
Innebär detta att Anna Dahlberg har rätt när hon beskriver Löfven som oerfaren? Nä, verkligen inte. Dahlbergs slutsatser vittnar bara om att hon saknar total förståelse för hur svensk arbetarrörelse fungerar och vilka erfarenheter man kan skaffa sig genom andra tunga uppdrag utanför riksdag och regering. Hennes analys präglas i mycket hög grad av de erfarenheter man gjort på borgerlig sida vid sina maktövertaganden. Att som moderat komma utan riksdagserfarenhet komma in och leda en regering är oerhört tufft. Men som socialdemokrat har du haft alla möjligheter i världen att skaffa dig den ledarskapserfarenhet som behövs för att klara sådana uppdrag.
Anna Dahlberg verkar också glömma det kaos som rådde under Fredrik Reinfeldts första tid som statsminister. Hans oförmåga att utse rätt ministrar ledde ju fram till en avgångskarusell som vi aldrig sett tidigare i vårt land.
Stefan Löfven är långt ifrån politiskt erfaren. Han har suttit i det verkställande utskottet i det socialdemokratiska partiet under flera års tid. I sitt ordförandeskap inom IF Metall har han hunnit lära sig hur man håller ihop en stor organisation och leder denna framåt. Han har också erfarenhet av att båda arbeta för breda kompromisser och av att sätta ner foten och ta på sig ledartröjan när motvinden blåser hårt och man behöver en tydlig vägvisare för att inte fladdra omkring som ett visset höstlöv i vinden. I Stefan Löfven har Socialdemokraterna en statsministerkandidat som står trygg i de erfarenheter han bär med sig och som står stadigt med båda fötterna på jorden. Så när Expressen och andra borgerliga debattörer ifrågasätter om Löfven har den erfarenhet som krävs för att axla ansvaret som statsminister så ska ni komma ihåg att detta bara handlar om borgerlig propaganda och smutskastning.
Stefan Löfven har den kompetens och erfarenhet som krävs för att bli Sveriges nästa statsminister. Dessutom har han en stabil partiorganisation i ryggen och goda medarbetare som kommer att ge honom det stöd han behöver. Riktigt den uppbackningen hade eller har varken Carl Bildt eller Fredrik Reinfeldt.