Den svenska skolans resultat fortsätter att stå i centrum för den politiska debatten. Nu senast visade statistiken över betygen i årskurs nio att 13,1 procent av de elever som lämnade årskurs nio saknade behörighet för gymnasiestudier. Året innan låg andelen på 12,5 procent. Det handlar således om nästan var åttonde niondeklassare, och de blir bara fler. Det är inte underligt att allt fler väljare känner att något måste göras, och att utvecklingen inte får fortsätta. Det är därför skolan hamnar som den viktigaste valfrågan i de flesta undersökningar.
Att skillnaden mellan kommuner, mellan skolor och mellan olika grupper av elever ute på våra skolor fortsätter att växa är ingenting annat än ett monumentalt misslyckande. Ingen av de som ansvar för svensk skola idag verkar vara beredd att ta något ansvar för den här utvecklingen. Utbildningsministern skyller, utan att blinka, på tidigare socialdemokratiska regeringar och hävdar att de bär skulden. I andra andetaget kallar han kommunala fritidspolitiker för amatörer som inte borde få ha ansvaret för frågan. Men till skillnad från utbildningsminister Jan Björklund tar de flesta av dessa fritidspolitiker ansvar för vad de gör.
Orsakerna bakom de fallande resultaten i svensk skola är flera. En förklaring är skolans minskande resurser. Den moderatledda alliansregering som Jan Björklund är en del av valde att frysa statsbidragen till de svenska kommunerna. Detta har naturligtvis slagit hårdast mot de kommuner som redan innan detta hade det tufft ekonomiskt. De kommuner som visade upp en stark ekonomi kunde fortsätta att satsa på skolan, men det hade långt ifrån alla kommuner. Resultatet blev ökande skillnader i ekonomiska förutsättningar för skolan.
En annan viktig förklaringsgrund är de växande sociala skillnaderna i vårt land. Idag är den i särklass viktigaste faktorn för om du lyckas eller misslyckas i skolan föräldrarnas socio-ekonomiska bakgrund. Kommer du från ett välbärgat hem med studievana så är sannolikheten att det kommer att gå bra för dig i den svenska skolan mycket stor. Har du den motsatta bakgrunden kommer du med stor sannolikhet att få det svårt. Så är det i dagens Sverige.
Men det finns ytterligare en faktor som det hittills talats väldigt tyst om, men som troligtvis har avsevärd betydelse. Det är Jan Björklunds skolpolitik och hans uttalanden kring den svenska skolan. Det kan nämligen inte vara lätt att vara lärare med Jan Björklund som utbildningsminister och ständigt få höra hur dålig den svenska skolan är och hur skolan misslyckas med sitt kunskapsuppdrag. Tala om att köra ner en hel lärarkår i skoskaften och ta ifrån dem deras yrkesstolthet och ifrågasätta deras yrkesprofessionalitet genom att ständigt kontrollera och ifrågasätta lärarna i deras yrkesroll.
På Folkpartiets valaffischer med Jan Björklund kan man läsa: Rösta för skolan. Jag hoppas verkligen att de svenska väljarna inser att om man ska rösta för skolan, och vill ge skolan de förutsättningar som behövs för att kunna vända på den nedåtgående trenden, så måste man rösta på Socialdemokraterna. Socialdemokraterna vill nämligen jobba på dubbla fronter. Man vill nämligen ge skolan tillräckliga resurser för att kompensera för de klyftor som finns och som påverkar elevernas resultat samtidigt som man också prioriterar arbetet för att minska samhällsklyftorna i stort. Så vill du rösta för skolan ska du rösta på Socialdemokraterna.