Ett av de samhällsproblem som vi tyvärr talar alltför tyst om idag är den kunskapsklyfta mellan flickor och pojkar som växer fram. Bland de som går ut grundskolan utan fullständiga betyg och bland de som inte fullföljer sin gymnasieutbildning är pojkarna klart överrepresenterade. Även i PISA-undersökningen framkommer kunskapsskillnader mellan flickor och pojkar. När det gäller en av de mest centrala färdigheterna i skolan, läsförståelse, är skillnaderna störst mellan flickor och pojkar. Att pojkarna halkar efter i läsförståelse kommer naturligtvis påverka övrig kunskapsinhämtning. Den som inte har en god läsförståelse får stora problem i dagens skola, och framförallt i dagens samhälle.
Att det funnits skillnader i skolresultat mellan flickor och pojkar är inte något nytt fenomen. Men i takt med de strukturomvandlingar som sker i samhället blir konsekvenserna av dessa skillnader långt större idag än tidigare. Förr i tiden, eller åtminstone för en tid sedan, hade de pojkar som föll igenom i skolsystemet alltid möjlighet att gå ut i jobb. Det fanns plats för dem på arbetsmarknaden eftersom det fanns en rad arbeten som inte krävde någon högre utbildning. Arbeten som trots detta gav någorlunda hög lön och hyfsat hög status.
Att inte lyckas i skolan behövde således inte betyda att man inte lyckades på arbetsmarknaden. Talet om att man inte behövde bry sig om skolan och allt fixar sig ändå saknade inte helt grund. Att sedan det svenska samhället hade mannen som tydlig norm underlättade situationen även om du nte fixade skolans kunskapskrav. Man kunde lätt glida med på det manliga bananskalet. Allt detta gjorde att det på många håll utvecklades vad man skulle kunna kalla för antipluggkulturer där det var helt okej att strunta i skolan.
För flickorna däremot har lyckade skolresultat varit en förutsättning för att kunna slå sig fram i det mansdominerade samhälle som de mött. Kunskaper och bra prestationer har varit en nödvändighet och detta har flickorna varit väl medvetna om. Att flickor under mcket lång tid haft högre betyg än pojkarna är kanske därmed inte så konstigt.
Det som händer i mycket snabb takt i dagens samhälle riskerar att göra pojkarna till morgondagens stora förlorare. De okvalificerade jobben på svensk arbetsmarknad försvinner i en rasande takt. Kompetenskraven för de jobb som blir kvar, och framförallt i de nya jobb som växer fram, blir allt högre. En god läsförståelse och förmåga att inhämta ny kunskap blir allt viktigare på en föränderlig arbetsmarknad. Allt detta gynnar den som har en god utbildning i bagaget.
Samtidigt som de mindre kvalificerade jobben försvinner gör kvinnorna stora inbrytningar i tidigare manligt dominerade prestigeyrken som läkare och advokat. En klar majoritet av dagens universitetsstuderande är kvinnor. Kvinnorna har därmed goda förutsättningar att stå som morgondagens vinnare.
Om vi inte lyckas ge pojkarna de verktyg som de behöver för att klara sig i morgondagens samhälle och på morgondagens arbetsmarknad riskerar vi att skapa en grupp unga män som ohjälpligt hamnar utanför. Därför måste vi ägna särskilt fokus åt hur vi ska kunna få alla pojkar att inse värdet och nödvändigheten av en god utbildning. Vi måste se till att ge pojkar goda förebilder. Den rörelse, ”Pappa läser”, som vuxit fram för att stimulera pojkars läsande är ett lysande exempel på hur vuxenvärlden kan agera. För vi måste agera på flera plan om vi ska kunna minska kunskapsklyftorna mellan pojkar och flickor.