LEDARE: Ett steg mot en bättre värld

I skuggan av klimatdiskussionerna i Köpenhamn har stora genombrott gjorts på det världsekonomiska området. EU-länderna har nämligen enats om att man ska låta IMF, Internationella Valutafonden, utreda en beskattning av valutahandeln. Detta kan i sig tyckas som ett litet steg. Vad är väl en utredning? I den internationella politiken är detta ett stort framsteg. Ett framsteg som regeringen Reinfeldt varit motståndare till men där man, tack och lov, tvingats vika sig efter påtryckningar främst från den tyska kanslern Angela Merkel.

Denna skatt på valutahandel föreslogs redan 1972 av nobelpristagaren i ekonomi, James Tobin, men förslaget har minst sagt seglat i politisk motvind. Först 1995 kom förslaget upp på agendan i den internationella politikens finrum när den franske premiärministern Lionel Jospin lanserade idén på allvar.

Men den internationella politikens kvarnar mal långsamt. Frågan hamnade i ett vakuum och begravdes mer eller mindre av världens högerkrafter. Inte förbättrades förutsättningar för Tobins förslag då den utomparlamentariska rörelsen Attac gjorde kravet till en av sina huvudfrågor utifrån ett globalt rättviseperspektiv, vilket skrämde många högerpolitiker och gjorde att de distanserade sig från frågan.
Men i världspolitiken kan saker hända snabbt. I skuggan av den internationella finansiella krisen lanserade i september förbundskansler Angela Merkel införandet av en global Tobinskatt för att låta finansmarknaden vara med och betala saneringsarbetet efter den internationella finanskraschen. Merkel anförde att detta var ett sätt att skona oskyldiga medborgare och i stället lämpa över ansvaret på finanskapitalmarknaden. Detta var första steget mot att bryta den europeiska högerns motstånd mot en beskattning av valutahandeln i form av Tobinskatt. Angela Merkel fick snabbt stöd av såväl den franske presidenten Nicolas Sarkozy och EU-kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso, båda två konservativa politiker. Sverige och Fredrik Reinfeldts motstånd bestod dock och motståndet mot Tobinskatten kläddes i traditionell högerskrud.

Det har tidigare sagt att politik är det möjligas konst och detta bevi-
sades om igen under Köpenhamns-mötet. Helt plötsligt lanserades idén om att låta intäkterna från en global Tobinskatt gå till finansiering av klimatåtgärder för att motverka den globala uppvärmningen. Detta breddade stödet inom EU för att gå vidare med tanken på en sådan global valutahandelsbeskattning och även den brittiske premiärministern Gordon Brown ställde sig bakom kravet på en utredning i IMF:s regi. Därmed blev trycket för stort på det svenska ordförandeskapet och Reinfeldt kapitulerade, och ett av de största mentala skiftena i den ekonomiska världspolitiken var ett faktum, även om det ännu bara handlar om den europeiska unionens inställning. Såväl IMF som USA är i dagsläget fortsatt negativt inställda till införande av en Tobinskatt på valutahandel. Men visst är EU:s ställningstagande ett både välkommet och viktigt steg på vägen mot skapandet av en mer rättvis och bättre värld. Man hade ju bara önskat att Sverige kunde varit pådrivande i denna fråga i stället för att fungera som bromskloss. Vi kan tacka det europeiska samarbetet för detta framsteg. Utan det hade Reinfeldt aldrig ändrat ståndpunkt.

Ledare: Ett steg mot en bättre värld

De senaste veckorna har fokus i den internationella politiken legat på klimatmötet i Köpenhamn. Förhoppningarna om kraftfulla insatser för att möta klimathotet har grusats. Samtidigt har andra saker hänt i det tysta. Initiativ som borde uppmärksammats mer än de gjort i svensk media.