Terrororganisationen Islamiska Staten (IS) fortsätter sitt avancemang i Norra Syrien. Ett sextiotal byar i områdena längs den turkiska gränsen, kring städerna Aleppo och Raqqa, kontrolleras redan av organisationen. Därifrån kommer rapporter om massmord och halshuggningar av kurder. Människor flyr för sina liv över den turkiska gränsen. Bara sedan i fredags beräknas mellan etthundratusen och etthundratrettiotusen ha flytt från områdena kring Ain al-Arab sedan IS proklamerat i moskéerna att alla kurder mellan sju års ålder och sjuttiosju års ålder ska dödas. Sedan IS började med sina terrordåd mot den syrisk-kurdiska befolkningen har närmare tvåhundratusen personer dödats.
Den enorma strömmen av flyktingar över gränsen till Turkiet gör att flyktingarna tvingas bo undervedervärdiga förhållanden i olika flyktinglägren. Men de har inga andra alternativ. Så Länge IS håller grepp om de områden i Syrien som de lämnat finns ingen chans att återvända. Många har inte heller någonting att återvända till. Deras hem är förstörda och deras anhöriga har fått sätta livet till. Det nya helvete som de kommit till är i alla fall något så när säkert. I alla fall så länge som IS inte går över gränsen till Turkiet. Men ingen vet egentligen hur långt IS tänker gå i kampen fören islamistisk stat, och vilka gränser man tänker sig för en sådan stat. Så den trygghet man funnit i Turkiet kan mycket väl bytas i ny flykt undan de extremistiska terrorister som redan en gång tvingat dem på flykt.
Tyvärr verkar inte världssamfundet riktigt veta hur man ska förhålla sig till och hantera revolutionära islamister som IS. Det som vid tiden för elfte september-attacken mot World Trade Center rörde sig om en begränsad liten grupp revolutionära islamister har nu blivit en omfattande rörelse som är aktiva i konflikter spridda över en mycket stor region från Afghanistan och Pakistan i öster ända till Libyen och Mali. Bara den Islamiska Staten (IS) utför terrordåd i tre olika länder. De revolutionära islamisterna har som övergripande mål att skapa islamistiska stater, och därför spelar inga landsgränser någon roll.
Detta gör de islamistiska revolutionärerna så svårhanterade för världssamfundet. Man är inte van att hantera den här typen av organisationer och den här typen av terrorverksamhet. Världssamfundet saknar helt enkelt en strategi för att agera gentemot sådana här terrororganisationer och för att skydda de civila som utsätts för övergrepp av dessa.
USA:s president Barack Obama presenterade i förra veckan en plan för hur man ska försvaga och slutligen förstöra ISS genom systematiska flyganfall och stöd till arabiska markinsatser genom en bred internationell koalition. Frågan är om detta är en framkomlig väg. En sak har dock Barack Obama helt rätt i och det är att det behövs en global samling för att kunna lösa situationen. För även om det är den arabiska världen som måste ta huvudansvaret för att bekämpa IS så måste den arabiska världen ha omvärldens stöd såväl i själva bekämpandet av IS som i hanterandet av flyktingkrisen.
När man ser på den flyktingvåg som gått från Syrien till Turkiet är det lätt att inse hur ihåligt Sverigedemokraternas tal om att hjälp i närområdet är bästa sättet att hantera flyktingproblem verkligen är. Den miljon syrier som lever i flyktingläger i Turkiet kan vittna om detta. Världssamfundet måste hitta en gemensam strategi för hur vi alla ska kunna ta vår del ansvaret för att hjälpa dessa människor till en bättre tillvaro. För var dag som världssamfundet misslyckas med detta får människor lida i onödan.