I en artikel i Dagens Industri den 12 mars kunde man läsa att de tre största friskoleföretagen gjorde vinster på 230 miljoner kronor. Friskolebranschen har således blivit en lukrativ bransch för företag som drivs i vinstsyfte. Samtidigt är det ett faktum att lärartätheten i skolor som drivs med vinstsyfte ligger i genomsnitt tolv procent lägre än i de kommunala grundskolorna. Detta innebär att mer än var tionde lärare har rationaliserats bort i de grundskolor som drivs med vinstsyfte. Detta är naturligtvis inte alls bra.
Den lägre lärartätheten är bara en del i de vinstsyftande skolornas jakt på kostnader. En annan är strategin att i huvudsak etablera sig i socioekonomiskt starka områden. Detta hänger naturligtvis samman med att elevunderlaget är ett helt annat i sådana områden jämfört med i socioekonomiskt utsatta områden, och att man ska attrahera motiverade elever med gynnsamma studieförutsättningar. Förhoppningen är naturligtvis att man ska kunna undvika så mycket extrakostnader för stödinsatser som det bara är möjligt. Helt cyniskt kalkylerar man med att studievana, välutbildade och engagerade föräldrar klarar en större del av elevernas individuella stödbehov i hemmet jämfört med föräldrar med annan bakgrund.
Detta leder oundvikligen till att segregationen i svensk skola ökar, och detta riskerar att medföra att de samlade studieresultaten för landet som helhet försämras. Forskning visar nämligen att blandade grupper i skolan leder till bättre resultat. I en tid när de svenska skolresultaten dyker i ranking efter ranking är ytterligare segregering ytterst olycklig.
För socialdemokratin kan utbildning av våra barn och ungdomar aldrig jämställas med vilken marknad som helst. Att ge våra kommande generationer en riktigt god utbildning är inget annat än en framtidsinvestering. Men för att kunna investera i skolan på det sätt som behövs krävs mer resurser. Att låta skolan dräneras på resurser genom fortsatta vinstuttag är fullständigt irrationellt när det i stället behövs fler speciallärare, fler special pedagoger, fler lärare, en utbyggd elevhälsovård och en statushöjning för de som verkar inom svensk skola.
Vägvalet är tydligt och enkelt. Kvalitet måste gå före vinster i den svenska skolan. Allt annat är att svika de svenska eleverna. Detta innebär naturligtvis inte att man ska införa något stopp för fristående skolor som drivs i syfte att höja kvaliteten på verksamheten genom att ta vara på personalens engagemang eller genom att bedriva verksamheten utifrån en särskild pedagogisk grundtanke. Det är de skolor som drivs i rent vinstsyfte som man måste komma åt. Det är därför det är så viktigt att se till att verksamheten i såväl de fristående skolorna som i de kommunala ska bedrivas med öppna böcker på såväl koncern- som på skolnivå så att man lätt kan få en överblick över hur skattemedlen som finansierar verksamheten används. Först då är det möjligt att komma tillrätta med den vinstjakt som alltför många fristående skolor bedriver.