Bäckström mellan hötapparna
VIRRIGT. Det är uppenbart att Svenskt Näringsliv ser den borgerliga regeringsperioden som ett gyllene tillfälle att försöka ändra på de spelregler som man inte gillar. Men det är precis den sortens agerande som Urban Bäckström tidigare själv kritiserat. Så vilken Urban Bäckström är det som gäller?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Budgetpropositionen öppnar för en återgång till den klassiska modellen där parterna åter kan börja ta ansvar för utvecklingen på arbetsmarknaden."
Men det dröjde inte mer en sex månader innan vi fick höra andra tongångar. Mitt uppe i en besvärlig avtalsrörelse protesterar Bäckström högljutt mot "den bristande balansen" mellan arbetsmarknadens parter.
"Lagstiftarna borde nu inse att det finns fackliga organisationer som systematiskt missbrukar sin konflikträtt", sa Urban Bäckström i ett uttalande.
Talet om att det måste vara slut med politiska ingrepp på arbetsmarknaden gällde tydligen enbart förslag som Svenskt Näringsliv ogillade. Att ropa på lagstiftarna när det passar den egna organisationen tycks däremot vara helt OK för Urban Bäckström.
Tillbaka igen till 2006. Då sa Urban Bäckström att det gröper ur arbetsgivarnas tilltro till kollektivavtalet när LO springer till regeringen så fort avtalsvägen ter sig svår.
Men det är ju precis vad Urban Bäckström själv gör när han ropar på lagstiftning för att begränsa konflikträtten.
Och det är inte första gången som Urban Bäckström riktat krav mot regeringen. Tidigare har han kritiserat arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin för att denne inte vill förändra lagen om anställningsskydd.
Än så länge har Littorin och moderaterna stått emot kravet från Svenskt Näringsliv. Men Bäckström vet att han har en trojansk häst inne i regeringen - centerledaren Maud Olofsson - som mer än villigt ekar Svenskt Näringslivs argument.
Det är uppenbart att Svenskt Näringsliv ser den borgerliga regeringsperioden som ett gyllene tillfälle att försöka ändra på de spelregler som man inte gillar. Men det är precis den sortens agerande som Urban Bäckström tidigare själv kritiserat.
Så vilken Urban Bäckström är det som gäller? 2006 års Bäckström som värnade avtalen och parternas oberoende eller den moderate partigängaren som i den borgerliga regeringen ser en möjlighet att flytta fram arbetsgivarsidans positioner?
Vet Bäckström själv? Han tycks stå som åsnan mellan hötapparna. Att pröva lyckan den politiska vägen kan te sig frestande i ett kort perspektiv. Men samtidigt vet Urban Bäckström att träffade överenskommelser mellan parterna är en starkare modell och det långsiktigt bästa för samhällsekonomin.
Veligheten om vilken väg som ska väljas märks också i Svenskt Näringslivs ambivalens inför kollektivavtalet.
När företag vägrar teckna kollektivavtal står Svenskt Näringsliv vid sidan av och hejar istället för att tala väl om avtalet och påverka företagen att gå med i de egna medlemsförbunden.