Att det råder personalbrist hos landstingen i hela landet är ingen nyhet precis. Det råder brist på såväl läkare som på sjuksköterskor. Detta innebär att den personal som finns anställda får jobba mer än tänkt. Övertidsuttaget är därför stort. Bara i Norrbottens läns landsting handlar övertidsuttaget om 360 000 timmar, vilket i sin tur motsvarar ungefär 200 heltidstjänster. Övertidsersättningen svarar för 5,4 procent av landstingets samlade personalbudget. Utöver detta ligger också landstinget på en skuld på 339 000 timmar till läkare och sjuksköterskor som inte tagit ut sin övertid i kompensationsledighet ännu. Sammantaget siffror som är så stora att de är svåra att greppa över.
Under år 2014 lade landstinget i Norrbotten sammanlagt 199 miljoner kronor på inhyrd personal. Av dessa svarar inhyrda läkare för 177 miljoner kronor och 22 miljoner kronor för inhyrda sjuksköterskor. Mellan år 2013 och 2014 var det i huvudsak kostnaderna för inhyrda sjuksköterskor som ökade hos landstinget i Norrbotten. För riket i helhet låg kostnaderna för inhyrd personal på 3,45 miljarder kronor år 2014 att jämföra med drygt 2,8 miljarder kronor året innan.
Förutom de överkostnader som inhyrning av personal från bemanningsföretag orsakar så måste den påverkan på ordinarie personal som inhyrd personal medför beaktas. Många anställda inom vården vittnar om den extra arbetsbelastning som de upplever att de får på grund av inhyrningen av personal då de får ta ansvar för tyngre vårdfall och kringuppgifter som den inhyrda personalen inte utför. Detta sliter på den ordinarie personalen. Sammantaget med den övertid som ordinarie personal tvingas till för att klara bemanningen utgör detta ett allvarligt arbetsmiljöproblem.
Landstingen måste därför se till att lösa det bemanningskaos som råder inom sjukvården i vårt land. En del i lösningen måste vara att landstingen gemensamt ser till att sätta stopp för det systematiska användandet av stafettläkare. Men för att klara detta krävs att alla landsting ställer upp på ett stopp för stafettläkare. För ett antal år sedan var ett sådant stopp på gång, men då det fanns politiker i vissa landsting som av ideologiska skäl vägrade ställa upp på ett stopp så föll detta initiativ. Så länge bara ett landsting fortsätter nyttja stafettläkare och stafettsjuksköterskor så kommer problemen kvarstå. Parallellt med ett stopp för inhyrning av stafetter måste anställningsvillkoren för läkare och sjuksköterskor förbättras så att det blir attraktivt för stafettläkarna och stafettsjuksköterskorna att söka sig till landstingen som arbetsgivare. Detta handlar om mer än bara lönen.
I slutändan orsakar bemanningskaoset en otrygghet för oss medborgare som inte är acceptabel. Kontinuitet är A och O för vi som patienter ska känna oss trygga. Detta gäller i synnerhet för äldre och multisjuka. Att lösa bemanningsproblemen är prioritet ett för sjukvårdspolitiker och verksamhetsansvariga inom landstinget.