En levande och dynamisk politisk debatt är en förutsättning för att vårt demokratiska samhälle ska kunna fungera. För medborgaren är den oberoende pressens bevakning av samhällslivet en förutsättning för att kunna skaffa sig en bild av vad som sker i närsamhället såväl som i nationen som i det globala perspektivet. Det är inte för inte som pressen kallas för den tredje statsmakten.
Tidningarnas bevakning av samhället är uppdelad i två delar; den strikt redaktionella bevakningen och den politiskt färgade opinionsbildande bevakningen som kommer till uttryck på ledarplats i tidningen. Dessa två delar fungerar oberoende av varandra och har syften som ligger ljusår från varandra. Tidningens redaktionella verksamhet ska på ett opartiskt sätt granska samhällslivet och beskriva detta för tidningens läsare. Att tidningens granskning och beskrivning av verkligheten på redaktionell plats, i Piteå-Tidningens fall förstasidan, och sidan tre och framåt, verkligen uppfattas som opartisk är avgörande för tidningens trovärdighet.
Tidningens ledarsida, i Piteå-Tidningens fall socialdemokratisk från och med 1929, har ett helt annat syfte. Ledarsidan ska utgå ifrån arbetarrörelsens grundläggande värderingar, och den politiske chefredaktören har till uppdrag att främja dessa värderingar. Uppdraget är således långt större än vad de flesta läsare tror det är. Den politiske chefredaktören ska bevaka samhället utifrån dessa värderingar, bidra till en levande idédebatt inom arbetarrörelsen genom att ifrågasätta arbetarrörelsens ställningstaganden när så är befogat utifrån den värderingsmässiga grunden. Ett av huvuduppdragen är att bedriva ett folkbildningsarbete genom att för läsarna försöka beskriva och förklara olika skeenden utifrån en analys som bygger på den värdegrund som tidningen företräder och att försöka sätta in händelser och skeenden i ett större sammanhang. Den politiska chefredaktörens ställning är således väldigt självständig och styrs inte som så många tror av det socialdemokratiska partiet.
Det är således viktigt för dig som läsare att förstå att tidningens ledarsida och tidningens redaktionella del ”lever och verkar” i parallella universum på tidningen. I alla fall är detta djupt rotat på Piteå-Tidningen. Tidningskulturen kan nämligen variera mellan olika tidningar och ser framförallt inte likadant ut inom den socialdemokratiska tidningssfären och den liberala. Det ha varit särskilt viktigt att ha vattentäta skott mellan de två redaktionerna i en stad som Piteå där socialdemokratin under så lång tid haft en sådan exceptionellt stark ställning.
Men Piteå-Tidningen som socialdemokratisk tidning är inte sprungen ur en socialdemokratisk dominans av samhällsdebatten. Tvärtom. När Salomon Salomonsson såg till att Piteå-Tidningen kom som ett nytt och fräscht inslag i tidningsvärlden i Piteå var detta i stället en reaktion på den högerdominans som rådde på tidningsfronten och i samhällslivet. Salomonsson förespråkade, som den liberal han var, en bredare ansats i samhällsdebatten. Detta ska Salomonsson ha all heder av. Utan honom skulle Piteå-Tidningen knappast ha haft hundra år på nacken i opinionsbildningens tjänst. De två äldre ”högertidningarna” Norrbottens Posten och Norrbottens Allehanda är ju ett minne blott sedan lång tid. Den förstnämnda gick i graven redan 1916 och den sistnämnda 1952. Men Piteå-Tidningen kämpar fortfarande på och kommer att fortsätta. Oavsett om människors partipolitiska engagemang trendmässigt minskar så är människors politiska intresse större än någonsin om man ska tro undersökningar som gjorts. Därför är det oerhört viktigt att fortsätta med opinionsarbetet på ledarplats i tidningen – under lång tid framåt.