Att vara ansvarig minister och inte vara moderat i nuvarande regering måste vara tungt. Allt du som minister vill göra kommer överprövas den moderatledda ledningen, och allt som går vidare får sig en ton präglad av den moderata ideologin. Utom då det går fel. Extra tungt har det varit för statsrådet Maria Larsson den senaste tiden.
De som har bemödad sig med att följa riksdagsdebatten vet att under hela våren drev riksdagsledamoten William Petzälls frågor som rör några av de mest utsatta i vårt samhälle, de som utvecklat beroenden av narkotika. I den debatten lyfte William Petzäll gång på gång livssituationen för den som har utvecklat missbruk, avsaknaden av evidensbaserad vård och behandling och den moralistiska syn som styr i frågan om metadonbehandlingens varande och icke varande.
Han nöjde sig inte med att konstatera hur det ser ut i dag utan ville ha en förändring. Han ville veta varför missbruksutredningen tar tid, var är förslagen från regeringen och vad är det regeringen vill genomföra? I allt detta stod ansvarig minister ensam trots regeringens kollektiva ansvar.
Ingen person föds som missbrukare, likaså är beroendet något som förvärvas genom att man använder en drog. Och kanske är det just det faktumet som lägger ett moraliskt kluster över hela frågan. Men oaktat detta skall de personer som utvecklar beroenden få adekvat vård och behandling.
Den yttersta konsekvensen av beroendet är döden. Något som William Petzäll mycket väl kände till och lyfte upp gång på gång i debatten. I avvaktan på politiskt ledarskap och mod att agera så dör människor. De dör i köerna och de dör då de kastas ut från behandlingsprogram.
I dag är William Petzäll död, en död som kunnat undvikas med en adekvat vård och behandling som inte är styrd av moral. Det var många som reagerade när William Petzälls död blev känd så även jag. Jag skrev följande: "William Petzäll bad ohörd om hjälp länge att hantera sitt beroende. Han påpekade brister i nuvarande lagar och förordningar. Det var få som lyssnade."
Maria Abrahamsson, moderat riksdagsledamot, responderade på den statusraden med orden: "Stämmer, i kammaren var vi få om ens några som lyssnade på WP:s rop i talarstolen. Jag skäms inte, jag har ångest."
Då regeringen inte klarar av att hantera vissa frågor ligger det ett ansvar hos riksdagens ledamöter att ta tag i frågorna. Maria Abrahamssons reaktion är sund, men låt det inte stanna vid ångesten. Låt den värka ut och driv sedan på en politisk utveckling som leder till att vård och behandling av narkomaner baseras på evidens. Då regeringen inte klarar av det måste det ske från riksdagen.
Det är ett cyniskt spel om människors liv som pågår nu. Det finns i dag vetskap om vad som fungerar och inte fungerar i beroendebehandling. Det duger inte att dra obekväma frågor i långbänk. Under tiden Maria Larsson och regeringen som helhet sitter och funderar så dör ytterligare människor. Dödsfall som skulle kunna undvikas om regeringen visade på handlingskraft.