Wanja Lundby-Wedin lämnade häromdagen beskedet att hon kommer att avgå vid nästa LO-kongress. Detta då hon vid denna kongress kommer att ha fyllt sextio år vilket är pensionsåldern för LO-ordförandena. Det är således ett både väntat och odramatiskt besked som hon kommer med.
Wanja Lundby-Wedin blev LO:s första kvinnliga ordförande vid kongressen år 2000 och har således suttit länge på sin post. Så det är med välförtjänt rätt som hon nu väljer att kliva av sitt uppdrag vid den kommande kongressen.
Tolv år på denna typ av post är inte alltid en dans på rosor. Och detta fick Lundby-Wedin med råge veta under den så kallade AMF-affären när hennes omdöme kraftigt ifrågasattes.
Och det blev på något sätt början till slutet för hennes kraftfulla tid som ordförande. Hon blev inte riktigt samma kraftfulla ledare efter detta och har på många sätt gjort att hon uppfattats som stukad.
Det är synd att det blev så, för Wanja Lundby-Wedin är en av LO:s allra kraftfullaste ordföranden och har haft en fantastisk förmåga att kunna förnya sin organisation, och framförallt att låta tusen blommor blomma i den egna organisationen.
Hon har haft förmågan att lyfta sina medarbetare men också att bredda de frågor som organisationen jobbar med.
Hennes brinnande engagemang för alla människors rätt att vara sig själva har gjort henne till en mycket uppskattad person inom hbt-världen. Här har hon bland annat varit med om att lyfta frågan om diskriminering av hbt-personer på arbetsplatserna och har inspirerat sin organisation att ta tag i dessa frågor.
Personligen så har jag uppfattat Wanja Lundby-Wedin som en varm och medkännande människa, med en stor portion ödmjukhet och en hel del humor. Hon är dessutom en modig och orädd person som har vågat sticka ut hakan i känsliga frågor.
Dessa saker har gjort henne till den LO-drottning som hon varit. Hon har haft förmågan att hålla ihop en mycket stor och spretig organisation så att man har kunnat uppträda samlat och starkt.
Under de tider när samordningen mellan förbunden hotat att spricka har hon stått upp för solidariteten mellan förbunden och slagits för att bibehålla ett starkt samlat LO. Det ska hon ha all heder för.
Jag är övertygad om att när historien kommer att lämna sitt omdöme om hennes ordförandeskap, så kommer AMF-affären att falla i glömska, och att hennes eftermäle som LO-ordförande kommer att bli som drottningen som ledde in LO på nya viktiga spår inför framtiden. Hennes ledarskap kommer också att karaktäriseras både som kraftfullt och modernt i stället för som det nu kan upplevas som lite kraftlöst, osynligt och trött.
Wanja-Lundby-Wedin kommer med all säkerhet att spela en viktig roll i det svenska samhällslivet även efter avslutat värv som LO-ordförande, och det behövs.
I ett Sverige som allt mer kännetecknas av att det är arbetsgivarna som har tolkningsföreträde i arbetsmarknadsrelaterade frågor krävs det starka röster som kan ifrågasätta detta och peka på ett annat möjligt samhälle. Jag hoppas verkligen att Wanja Lundby-Wedin kommer att fortsätta med det också från pensionärsbänken. För det behövs verkligen. Så du får inte tystna Wanja, bara för att du 2012 lämnar posten som LO-ordförande. Du har en uppgift att fylla i den svenska samhällsdebatten även efter det.