Utrikesminister Margot Wallström (S) har varit på resande fot. Den 23 september tog hon klivet upp i talarstolen under FN:s generalförsamling i New York. Där talade hon om de frågor som Sverige kommer att prioritera som ordförande i FN:s säkerhetsråd från årsskiftet – fredsbyggande, konfliktförebyggande arbete, kvinnors delaktighet i olika processer samt om hållbar samhällsutveckling. Sverige kommer att stå upp för kapitel 6 i FN-stadgan om fredlig lösning av internationella tvister.
”Vi är redo att ta vårt ansvar”, markerade Wallström. Men hon konstaterade att även andra måste ta sitt ansvar.
Wallström uppmanade medlemsländerna att lätta på plånboken för att finansiera FN.
”Säkerhet är något vi måste bygga tillsammans. Säkerhet är något vi delar”, framhöll Wallström i sitt tal.
Direkt efter FN-mötet gav sig Wallström vidare direkt till Cartagena i norra Colombia för att delta vid det högtidliga undertecknandet av fredsavtalet mellan regeringen och Farc-gerillan – en uppgörelse som förhoppningsvis blir slutet på mer än ett halvt sekel av blodiga strider och motsättningar. ”En historisk dag inte bara för Colombia, utan hela världen”, konstaterar Wallström. Sverige, som har stöttat fredsarbetet i Colombia sedan 1980-talet, kommer även att få en särskild roll i den fortsatta fredsprocessen.
Enligt fredsavtalet ska Sverige medverka till att klargöra ödet för de omkring 46 000 människor som försvunnit under decennier av blodiga krig.
Närmast på dagordningen för Wallström står nu en del aktiviteter på hemmaplan. Under onsdagen talade hon på UD:s folkrättsdag och torsdagen ägnades åt interpellationsdebatter i riksdagen. De handlade om kriget i Syrien, utvecklingen i Turkiet och den politiska situationen i Vitryssland – ämnen som säger en del om dagens värld.
Det finns gott om oroshärdar och mörka moln. Vi är långtifrån en värld som präglas av fred, demokrati, trygghet och respekt för mänskliga rättigheter.
Bilderna på barn som grävs fram ur rasmassorna i det sönderbombade Aleppo är fruktansvärda. Det är en brutalitet som är avskyvärd.
Mot den bakgrunden är det lätt att bli dyster, pessimistisk och uppgiven. Men en ansvarskännande utrikespolitik får aldrig ge upp. Sverige kan självfallet aldrig lösa världsproblemen på egen hand. Däremot kan landet dra sitt strå till stacken för en fredligare värld. Ibland tänds också hopp och ljus i mörkret som fredsavtalet i Colombia eller demokratiseringsprocessen i Burma/Myanmar. Under historiens lopp har även svenskar som Dag Hammarskjöld, Folke Bernadotte, Alva Myrdal, Olof Palme, Anna Lindh, Hans Blix, Carl Bildt och Jan Eliasson visat att det går att göra skillnad i världen.
Nu är det Margot Wallström som företräder Sverige i världen – och hon gör det på ett starkt och respektingivande sätt.
Omröstningen om platsen i FN:s säkerhetsråd visar att Sverige har ett stort förtroende. Redan i första röstningsomgången fick Sverige stöd av hela 134 av världens länder. Det är ett gott betyg åt svensk utrikespolitik och Margot Wallström personligen. Många ser fortfarande Sverige som en viktig kraft för fred och demokrati i världen.