Vilken typ av jobb ska vi ha?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den nya regeringen har i praktiken inte alls, som de hävdar, i sin nya budget lagt fram några goda förslag som på ett avgörande sätt förbättrar läget på arbetsmarknaden.
Hela det i valrörelsen av alliansen kritiserade utanförskapet kommer att bestå.
Tvärtemot vad de i olika sammanhang sagt och gjort så lär nog den öppna arbetslösheten snarare öka när de aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärderna dras in, komvux bantas med 600 miljoner eller motsvarande 20 000 utbildningsplatser och andra liknande insatser får full verkan.
I en DN-debattare häromdagen förbigår statsminister Fredrik Reinfeldt också helt den senaste tidens tuffa debatt som följt i spåren på de i januari 2007 ikraftträdande försämringarna av a-kassan.
Han påstår sig stå för "pålitliga välfärdssystem, till stöd den dag då den egna kraften sviker oss". Snacka om nyspråk!
Han gör det visserligen - i bästa fall detta - i tron att hans försämringar ska skapa nya jobb. Men som ekonomiprofessor David R. Howell och TCO:s samhällspolitiska chef Roger Mörtvik och TCO:s tidigare chefsekonom Roland Spånt, tydligt visade i SvD onsdagen den 22 november, så tror inte ens industriländernas samarbetsorganisation OECD längre på teorin att försämrad a-kassa ger fler jobb.
I stället urskiljer OECD fyra olika grupper av länder, där två grupper av länder varit framgångsrika på att skapa jobb, de anglosaxiska och de nordiska. Den förra ger jobb till låga löner. Den andra, som den borgerliga regeringen vill rasera, skapar lika många jobb, men till löner man kan leva på.
Det sker i nordiska länder som Sverige "genom en kombination av generösa nivåer i välfärdssystemen kombinerat med aktiva arbetsmarknadsåtgärder och starka fackliga organisationer som bidrar till en väl fungerande lönebildning", som de tre SvD-artikelförfattarna uttrycker det.
De menar vidare att sambandet mellan nya jobb och nivån på a-kassan är som lägst i dessa nordiska länder. En bra a-kassa och trygghet i förändringen i kombination med en aktiv arbetsmarknadspolitik är tvärtom väl förenlig med en aktiv jobblinje.
Risken är uppenbar att den borgerliga alliansen med sin kraftiga försämring av a-kassan, halvering av aktiva Ams-åtgärder, 20 000 färre komvuxplatser etcetera, är på väg att föra ner även Sverige i de i jobbskapande sammanhang mindre lyckade syd- och centraleuropeiska ländernas modeller.
Och det tror jag knappast en majoritet av svenska folket varken önskar eller anser sig vara betjänta av. Svenska folket vill nog i grunden inte alls byta ut sin hittillsvarande, hyfsat framgångsrika modell mot en sämre sådan av syd- och centraleuropeiskt snitt.
Att alliansregeringen i valet skulle ha fått mandat för något sådant är nog en klar övertolkning av vad väljarna önskade och hoppades.