Studiecirkel! För många låter det nog lite mossigt. Men jag kan lova att så är det inte alls. Det beror förstås på vilka deltagarna är och vad cirkeln handlar om. Men om det stämmer med egna önskemål och behov är studiecirkeln ett jättebra sätt att komma samman och utvecklas tillsammans.
Eftersom det var många år sedan jag deltog i en cirkel kom jag inte ihåg hur kul det kunde vara. Aktiviteten i studiecirkeln kan ju vara av många slag, språk, hantverk, musik , samhällsfrågor osv. För vår del handlar det om att fördjupa oss i aktuella samhällsfrågor. Politik skulle man nog kunna säga.
Men finessen med en cirkel är att det inte i första hand handlar om att argumentera för sin åsikt. Det handlar om att lyssna på övriga deltagare och gärna skaffa sig mer kunskap och information. Här kan man till och med våga reflektera över ett samhällsproblem ur lite olika synvinklar som inte automatiskt talar för den egna åsikten.
Tyvärr förs alltför ofta den politiska debatten på ett helt annat sätt. Där är det debattpoängen som räknas och det gäller att gnugga in de egna argumenten. Debattörernas ordflöden går i parallella spår, egentligen utan att bry sig om vad den andre säger.
Det är många med stort samhällsintresse som idag har svårt den typen av debatt där debattörerna bara vill ägna sig åt sin i förväg bestämda argumentering. Att bry sig om motargument och bemöta vad motståndaren säger är att gå emot dagens debattrutiner.
Särskilt påtagligt blir detta i TV. Efter ett inslag i Rapport eller Aktuellt har vi tittare med säkerhet fått inpräntat att debattörerna tycker om den andres åsikter: den andre har helt fel i sin historiebeskrivning, sättet att beskriva problemet och fel lösning på problemet. Men åhörarna får knapphändig information om vad var och en debattörerna själva vill. Och ingen ”spiller tid på” att bemöta varandras argument.
Resultatet blir oftast förvirring hos tittarna. De som inte är väldigt politiskt intresserade slutar lyssna. De som föraktfullt talar om politiskt käbbel blir fler.
Även för de politiskt intresserade blir det mest en underhållning för stunden. Det blir sällan givande på det sättet att man förstår argumenteringen, tar till sig den så att det underlättar när man själv vill diskutera frågan med vänner, familj och arbetskamrater. Sådana samtal kräver nämligen en helt annan lyhördhet för motargument för att fungera.
För ett vitalt politiskt klimat är sådana samtal i människors vardag om angelägna politiska frågor ytterst viktiga. Jag anser att de rikspolitiker som sätter normen för den politiska debatten har ett ansvar att stimulera till politiska samtal. Då krävs det mindre av pajkastning och mer av verklig belysning av betydelsefulla samhällsfrågor och de olika åsikter som finns om hur de ska hanteras. Ambitionen borde vara att föra ut sina åsikter i respekt för allmänhetens önskan att sätta sig in i politiken.
Med denna dystra refektion kring hur den politiska debatten alltför ofta förs är det befriande med studiecirkelns form och metodik. Här är själva idén få fördjupa sig i de samhällsfrågor vi anser betydelsefulla. Här finns möjligheten att nyanserat vrida och vända på argument och fördjupa sina kunskaper. Då växer det politiska intresset och frön sås i samhällsdebatten.
(Krönikan publicerad i PT:s pappersupplaga lördagen den 30 november)