När arbetarrörelsen en gång i tiden växte fram och växte sig stark handlade detta om en frihetskamp. Det skulle nu sättas punkt för århundranden av utsatthet, förtryck och fattigdom. Arbetaren skulle slå sig fri och få en tillvaro där man kunde förverkliga sina livsdrömmar utan att ha slagits i bojor av klasstillhörighet. Kampen för att få lika goda möjligheter att utvecklas som de som har det mer förspänt i livet.
Utifrån detta kan det verkligen finnas anledning att fundera var det har gått snett under de mer än hundra år som gått sedan arbetarrörelsen började formas. För någonstans längs vägen har det gått ordentligt snett när vi så uppenbart har förlorat kampen om begreppet frihet. För inte är det arbetarrörelsen och socialdemokratin som kommer upp först i människors medvetande om du haffar någon på gatan och ber dem tala om vem de förknippar med kamp för ökad frihet i Sverige idag. Risken är uppenbar att de kommer att i första hand nämna Moderaterna och i andra hand något av de andra borgerliga partierna. Är den du haffar en kvinna kan Feministiskt Initiativ komma upp och är det en mer dataintresserad människa är Piratpartiet kanske ett alternativ.
Kan detta bero på att vi som svenskar har tagit den grundläggande friheten för given och att vi på den Maslowska behovstrappan tagit steg uppåt och tänker på valfrihet när vi hör ordet frihet. Det skulle utan problem kunna tänkas vara så. Vi tror inte att vi behöver tänka på att värna vår frihet, och då tänker jag inte på de demokratiska friheterna som yttrandefrihet, religionsfrihet och rätten att få välja våra ledare i öppna val. Jag tänker i stället på positiva friheter som att kunna få den utbildning jag vill utan att jag ska behöva fundera på om jag har råd eftersom jag måste betala för den, eller frihet att kunna behöva få den vård jag behöver utan att det är min privata försäkring eller behållningen på mitt bankkonto som avgör om jag ska få tillgång till den adekvata vården eller inte eller om jag ska få samma möjligheter i samhället oberoende av om jag är man eller kvinna.
Idag är frihetsbegreppet oerhört mycket snävare definierat i människors medvetande. Där har verkligen den attitydpåverkan som högern och gamla SAF påbörjade för några decennier lyckats. Frihet handlar nu till största del om valfrihet när det gäller vilka utförare vi ska ha för olika typer av välfärdstjänster. Graden av frihet i samhället verkar sitta i om du har möjlighet att välja mellan kommunala skolor och friskolor, mellan kommunen som vård- och omsorgsgivare eller ett privat företag. Dessutom är frihetsbegreppet numera kryddat med ett stort inslag av att det handlar om frihet från offentlig närvaro i våra liv och frihet från påverkan från vänsterns ideal.
Denna nya bild av begreppet frihet får ju faktiskt till effekt att friheten för många minskar. Det krävs nämligen att du är en resursstark person för att kunna hantera och klara av alla dessa val som vi översköljs av som ett led i den borgerliga valfrihetsivern. Men denna "frihetsiver" begränsar också valfriheten för en del människor. Men då verkar det vara helt ok.
Arbetarrörelsen måste åter vinna begreppet frihet tillbaka i debatten. Klarar vi inte det så kommer vi att få svårt att kunna beskriva vårt framtidsprojekt, och då kommer det bli svårt att komma tillbaka som ledande politisk kraft i samhället.