Vi har inte råd med ett delat land
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I vår kommun arbetar vi för framtidstro och tillväxt. Vi har unika förutsättningar att verkligen göra något bra. Men vi måste naturligtvis tro på det vi gör. Och vi lever och andas inte på någon annans bekostnad. Därför är det förödande med talet om bidrag och stöd till vår rika landsände. Människor häromkring ska inte behöva uppfatta sig själva som bidragstagare - för det är vi inte. Det gör inte gott för vår självbild - den som ger oss kraft att vilja mera.
I radions P1 i söndags morse diskuterade man om landsbygdens förutsättningar att öka sin befolkning. "De fertila kvinnorna finns i städerna, så i dag är det omöjligt för landsbygden att växa av egen kraft". Det är numera omöjligt för oss att växa av egen kraft! Om man vänder på det så betyder det att vi endast växer genom inflyttning. Helt naturligt. Genom att människor ser att det vi har att erbjuda är gott. Genom att jordmånen som vi har för mänsklighet och kultur är god. Genom känslan som man erfar när man kommer till en plats och genast känner att "här kan jag bo". Lyckas vi med det så har vi gjort storverk. Och jag tror att pendeln är på väg att vända. Människor vill inte stressa ihjäl sig mitt i livet. Vi vill ha tid. Och här - där vi har nära till allt - har vi tid.
En av mina arbetsuppgifter är att peka på våra livsmiljöer. När världen förändras så ställs nya krav på hur våra livsmiljöer ska se ut. När jag var liten så spelade vi tennis på Storgatan - det kom inte fler bilar än så, trots att kommunen hade fler innevånare då än nu. Vi åkte skridskor på Djuptjärn. Och vi gick på bio två gånger i veckan. Både onsdag och lördag. Vi måste kunna matcha detta i dag, på nya sätt. Våra parkområden behöver ses över. Gång- och cykelvägar ska vara både praktiska, gå mellan punkt A och punkt B och samtidigt inbjuda till långpromenader. Kulturen måste få ta ny plats.
Och vilka tomter vi kan erbjuda i Arjeplog! Vi som har så mycket strandnära områden. Som ska pekas ut i vår nya översiktsplan. Så att vi nångång kommer vidare och kan se att de nya husen börjar byggas. Utan att våra bygglovsärenden överprövas av myndigheten ovanför oss.
Missar vi på de här punkterna kan vi erbjuda hur mycket arbetstillfällen som helst utan att människor kommer att vilja bo hos oss. Men lyckas vi så är framtiden ljus. För världen är full av människor som vill bo här. Vi måste bara bestämma oss för hur vägen till framgång ser ut. Vi måste satsa för att vinna. Människor vill bo i en kommun som har framtidstro.
För att lyckas har vi inte råd med ett delat land. Det är dags att vi börjar tala samma språk igen. I mitt språkbruk finns ordet solidaritet med. Det betyder att vi hjälps åt och är ett vi. Inte ett vi och ett dom. Och nu vill jag be om ditt engagemang. Om du är en sån som gärna pratar kring köksbordet, kom och var med och prata runt ett sammanträdesbord också. Passar inte min partibeteckning så kan du säkert finna en annan som passar. Men ta ditt ansvar. Lita inte på att någon annan ska. Lyft de frågor som känns viktiga för dig. Och ge oss som jobbar politiskt nya inspel. Du kommer inte alltid att få som du vill. Det får inte jag heller. Men vi är flera som vill bli lite klokare av det du har att tillföra. Och landet vill bli helt.