Överskuldsatt. Tv-programmet Lyxfällan dyker upp i huvudet. Ett underhållningsprogram där vi "vanliga" människor kan förfasa oss över dessa idioter som handlar lyxprylar på lånade pengar och sedan stoppar betalningspåminnelserna i byrålådan.
I Sverige finns det 400 000 överskuldsatta.
Efter valet var det första jag fick sätta tänderna i, regeringens förslag, "Bättre möjlighet till skuldsanering". Visst, jag känner människor som fått skuldsanering, men själva lagstiftningen var ny. Men det var bara att kasta sig upp på hästen, läsa lagförslag, utredningar, remissvar, möta intresseorganisationer och så klart budget och skuldsanerarna.
Det var inte utan att jag tänkte: Vad gör jag här?
Eftersom växte en helt annan bild fram, Lyxfällan framstod i det närmaste som en fiction. De som är överskuldsatta är människor som råkat ut för livet, som förlorat jobbet, blivit sjuka, separerat, eller att någon i familjen hastigt gått bort. Händelser som gjort redan små marginaler till oöverstigliga hinder. För dem finns ingen quickfix, med välfriserade programledare som kommer med presenter då du klippt kreditkortet.
Av regeringens förslag "Bättre möjlighet till skuldsanering" bidde knappt en tumme, namnet kändes mer som ett hån mot alla de som behöver stöd för att klara av att ta ansvar och komma tillbaka till ett vanligt ekonomiskt liv. I motförslaget jag jobbade med plockade vi upp ett flertal av de utredningsförslag som regeringen lämnat i skrivbordslådan och som utöver det ställer krav på bättre kunskap om barns och ungas situation i överskuldsatta familjer. Barn väljer ju som bekant inte sina föräldrar, och fattigdom är något som vi vet riskerar gå i arv. Fakta är också att människor som lever med stora skulder en längre tid blir sjuka, många mår så dåligt att de tar sitt liv. Överskuldsättning beräknas kosta samhället 30 miljarder per år.
Skuldsanering är en rehabilitering som fungerar. Det falsarium som regeringen byggt av ett samhälle bestående av fuskare, i allt från a-kassa, sjukförsäkring är även det synsätt de byggt på när de lade fram förslaget om skuldsanering. Detta trots att forskning och siffror visar att de har fel. Människor vill göra rätt för sig. Fuskarna finns, men de är få. När det handlar om skuldsanering så lyckas 95 procent av dem som får det med sina föresatser.
Skuldsaneringen kan illustrera det som vi Socialdemokrater står för. Människor ska ta ansvar, men går det åt pipsvängen, ska du få hjälp, du ska få en andra chans att ta ansvar för ditt eget liv.
Ibland känns riksdagsarbetet som luft. Alla timmars jobb som jag lägger ned bygger inga monument, inga stora tidningsrubriker. Allt som syns är den fullbokade kalendern, men det är liksom inget resultat. Så det glädjerus jag kände när riksdagens kammare röstade genom "mitt" förslag, kan jag leva länge på. Och av alla de samtal och mejl jag fått, av människor som trots den skam och skuld de känt, använt sin vardag, blottat sig själva för att visa att de faktiskt är som folk är mest. Deras ord gör att jag känner att jag gjort skillnad. Och det är värt mer än alla kickar, eller tidningsrubriker i världen.
Jag är inte vald för att jag är jurist, jag är vald för att jag har de erfarenheter jag har, och för att jag har en ideologisk kompass som säger mig att vi alla kan misslyckas, att vi förtjänar en andra chans. Och att det är både samhällsekonomiskt smart och humant att sätta människan först.