Strandskyddet har alltid varit en het fråga i vårt land. Skyddet tillkom för att värna allmänhetens tillträde till strandområden i vårt land. Detta efter att en stor del av stränderna i attraktiva kustområden nästan helt sålts ut och allmänheten därigenom förlorat möjligheten att vistas på stränderna i dessa områden. När så lagen utformades så tog man alltså utgångspunkt i denna verklighet och skapade en lagstiftning som skulle motverka överexploatering av strandområdena i vårt land. Konsekvensen blev en kollektiv bestraffning, och ett stopp för exploatering även i strandrika och glesbefolkade delar av vårt land.
Efter år av debatt så beslutade man sig så för något år sedan att förändra strandskyddsreglerna och öka det kommunala och regionala inflytandet. Detta genom att skyddet ska differentieras utifrån lokala och regionala förutsättningar så att skyddet i högexploaterade områden stärks och att lättnader kan genomföras i områden med låg exploateringsgrad och lågt tryck på stränderna. Kommunerna ska i sin planering peka ut områden där man utifrån landsbygdsutvecklingsperspektiv ska kunna upphäva strandskyddet i detaljplan.
Naturskyddsföreningen var vid genomförandet av förändringen i regelverket kring strandskyddet mycket kritisk till de lättnader som genomfördes och menade att kommunerna saknade kompetens att hantera strandskyddsfrågan. Man framförde att man hyste stor oro för att kommunerna skulle hantera frågan alltför lättvindigt och prioritera andra intressen än naturskyddet när man skulle göra bedömningar kring i vilka områden som lättnader i strandskyddet kan genomföras.
Naturskyddsföreningen har inte förändrat sin syn. Det visar den radiodebatt som genomfördes i Ekot i tisdags morse. Naturskyddsföreningens ordförande, Mikael Karlsson, återupprepade den ståndpunkt som föreningen förfäktade redan när förslaget om lättnader kom. Småkommuner som Arjeplog saknar resurser, kompetens och vilja att hantera strandskyddsfrågorna på ett riktigt sätt. Den känsla man fick när man lyssnade till radiodebatten var att människor i småkommuner i Norrlands inland är puckon som inte förstår naturens och sitt eget bästa. Han var också mycket kritisk mot Per-Ola Eriksson som han menade bröt mot gällande lagstiftning när han gick emot sina egna tjänstemän och beviljade dispenser från strandskyddet i alltför hög grad.
I en kommentar på Naturskyddsföreningens egen hemsida säger ordförande Mikael Eriksson: "Utredningar har tidigare visat att strandskyddsreglerna tillämpas dåligt och därför har vi efterlyst skarpare regler, som ger naturen och friluftslivet längs våra stränder ett bättre skydd. Men jag har nog aldrig sett en så flagrant ignorans för reglerna, på en så hög tjänstemannanivå som en landshövding, som i detta fall."
Men vi är inga puckon som inte förstår vårt bästa. Vi lever i en verklighet där varje medborgare har ett överflöd av stränder att tillgå. Bara i Arjeplog finns det 8 727 sjöar som är större än en hektar. Och inte är det något stort antal dispenser från strandskyddet som beviljats i denna kommun.
Nog känns det som om Naturskyddsföreningen och dess ordförande riktar sin energi åt fel håll. Men risken är stor att detta endast handlar om effektsökeri för att nå publicitet. Effekten blir nu att man gör sig själva till åtlöje eftersom var och en som besökt Arjeplog och andra sjötäta glesbygdskommuner inser att man kan lätta på strandskyddet i dessa områden.