Enligt uppgifter i SVT ska riksdagspartierna ha enats om nya avgångsvillkor för riksdagsledamöterna. De tidigare så generösa avgångsvillkoren, som har upprört så många, ersätts nu av mer verklighetsanpassade villkor. En ledamot som suttit åtta år kommer att vara berättigad till ersättning i högst två år. Sveriges kommuner och landsting väntas följa efter och anpassa sina system efter detta.
Att avgående ledamöter får en avgångsersättning under en tid efter avslutat uppdrag är rimligt, så att ledamoten kan uppdatera sin yrkesmässiga kompetens så att man kan komma in på arbetsmarknaden igen. Förslaget bygger på en rimlig avvägning mellan behov av tid för omställning och vad som är acceptabelt i medborgarnas ögon. Förhoppningsvis kan denna fråga därmed läggas till handlingarna.
Tyvärr uppvisar förslaget en avgörande brist, och detta är avsaknaden av retroaktivitet för redan nu invalda ledamöter. Om man nu gjort bedömningen att behovet av omställningstid kan definieras som två år för framtida ledamöter, kan behovet av omställningstid för nuvarande ledamöter inte vara större. Ett uppdrag som förtroendevald politiker är inget som omfattas av någon form av "anställningsvillkor", och därmed kan inte förändrade villkor även för redan invalda ledamöter vara något problem. Det känns därför ytterst besvärande att Socialdemokraterna är ett av partierna som sägs ha stretat emot i denna del.
Det enda rimliga i detta läge vore att partierna ställer som krav på de förtroendevalda som ställer upp för omval att de ska acceptera de nya omställningsvillkoren. På så sätt kan man lösa ut frågan en gång för alla. På så sätt kan man också säkerställa att de som låter sig väljas till förtroendeuppdrag gör det utifrån sitt intresse för politiken, och inte för avgångsersättningens skull. Detta skulle ytterligare stärka medborgarnas förtroende för våra politiker. I denna fråga borde Socialdemokraterna gå före och visa vägen.