Vem vet vad som händer i grannkåken
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nu kan vi ju inte säga med säkerhet att det rör sig om organiserad brottslighet med anknytning till något MC-gäng, men uppenbarligen är det vad polisen misstänker. Vi vet att de problemen finns i vårt län, och knappast skulle Piteå vara förskonat. Detta har länstidningarna uppmärksammat i artikelserier tidigare. Politikerna i Luleå har samfällt agerat för att försvåra för de kriminella gängen att etablera sig. Beslutet om västförbud i offentliga miljöer i Luleå är ett av sätten man prövat. Nu verkar ju detta beslut strida mot lagstiftningen, men tanken var god. Det handlade ju om att begränsa möjligheterna att skrämmas genom sin uppsyn. Man ville helt enkelt "klä av" dessa och göra dem mindre skrämmande.
I den organiserade brottslighetens spår följer mycket elände. Därför måste samhället agera med kraft när man upptäcker dem. Därför var det skönt att se att polisen tog detta på sådant allvar och agerade med sådan kraft. Som medborgare måste man känna att polisen gör allt vad som står i deras makt för att slå undan fötterna för dem som ägnar sig åt organiserad brottslighet.
Men det behöver ju inte vara organiserade brottslingar i grannkåken för att det ska förekoma allsköns elände. Knappast trodde väl grannarna till den Älvsbykvinna som nu är aktuell i utredningen av den barnporrshärva som uppdagats att det skulle kunna vara så. Nu vet vi ju inte vad misstankarna består i, och om hon är skyldig. Men jag kan tänka mig hur chockad man måste bli när man inser att misstanken finns där.
Men det finns ju mycket som tyvärr är mycket mer vanligt än organiserad brottslighet och barnporrsbrott. Tänk bara på alla kvinnor som utsätts för mäns våld. Många är de grannar som under årens lopp inte förstått vad som pågått bakom grannens stängda dörr. Man förbannar sig själv att man inte sett tecknen så att man kunde ha agerat. Men det finns de som också förbannat att de i stället under så lång tid valde att blunda, endera av rädsla för hur man skulle hantera situationen eller också för att man inte ville lägga sig i. Men man ångrar sig nog i efterhand.
I Malmö är det nog många invandrare som inte vågar lämna sina hem, eftersom hela deras trygghet slagits i kras av de skjutningar mot människor med invandrarbakgrund som vi kan läsa om i tidningen. Där går nog funderingarna i andra banor. Kan det vara någon i min närhet som begår dessa illdåd. Är det någon jag möter på gatan när jag går till jobbet eller skolan på morgonen. Dessa människor vågar nog inte lita på särskilt många i sin närhet just nu.
Vi måste nog bli mer medvetna om vår omgivning och iaktta vad som händer. Kanske blir det då du som kan hjälpa polisen så att den organiserade brottsligheten kan knäckas, eller så är det du som ser till att den misshandlade kvinnan får hjälp. Men framförallt är den stora vinsten att vi alla blir subjekt i varandras livsberättelser. Min granne blir ingen anonym okänd person jag inte känner igen, utan en människa av kött och blod som jag bryr mig om. Då kan vi återuppbygga en bit av den trygghet som kanske fått sig en törn av verkligheten. Då kan vi bli ett ljus i varandras liv.