Först medalj, men först en rejäl pension stod det en gång i tiden på en socialdemokratisk valaffisch. Den satte fingret på behovet av en allmän pension som var värd namnet och som gav människor en grundläggande trygghet på ålderns höst. Det pensionssystem som man sedan sjösatte fungerade under lång tid. Men sedan förändrades befolkningssammansättningen på ett sådant sätt att påfrestningarna på pensionssystemet alltför stora. Behovet av ett reformerat system var stort. Efter många turer och minst lika många våndor lyckades man till slut enas om det pensionssystem som nu gäller.
Tyvärr har det nya pensionssystemet visat sig ha stora brister. Även komplexiteten i systemet gör att den enskilde samhällsmedborgaren har svårt att överblicka den framtida pensionen. Dessutom så sjunker tilltron till systemets förmåga att ge människor den grundtrygghet som det var meningen att systemet skulle ge. Framförallt misstror unga människor systemet. Misstron mot systemet förstärks också av de signaler som kommer kring behovet av att höja pensionsåldern. Många ungdomar rycker uppgivet på axlarna och undrar vilken roll pensionsåldern kommer att spela då man ändå inte kommer att få ut en pension som kommer att ge ett värdigt liv.
Tilltron till pensionssystemet är inte låg enbart bland ungdomarna. I befolkningen i stort är det så många som en tredjedel som tror att pensionen kommer att ligga under femtio procent av den slutlön man har när man går i pension. Detta är en ytterst allvarlig signal till våra makthavare.
I Sifo-undersökningen har man inte bara frågat om vilken pension man tror man kommer att få utan också om vilken pension som de skulle vilja få ut vid pensionen. Av de tusen personer som svarat i undersökningen uppger sjuttiofem procent att de skulle vara nöjda med en pension som ligger på sjuttiofem procent av den slutlön lön man har vid pensioneringen. Men mer än varannan av de svarande uppger att de tror att de kommer att få ut en pension som ligger under eller mycket under den önskvärda nivån.
Tilltron till det svenska pensionssystemet skulle säkerligen sjunka ännu mer om fler vore medvetna om att tjänstepensionerna inte faller ut med automatik utan förutsätter medlemskap i den fackliga organisation som har ett avtal om tjänstepension med arbetsgivaren. I och med att den fackliga organisationsgraden sjunker kommer antalet personer som inte har rätt till tjänstepension att öka
Frågan om man vågar lita på pensionen är därför ytterst befogad. Behovet av ett nytt pensionssystem är skriande. Vi måste ha ett pensionssystem som ger människor den trygghet på äldre dagar som de så väl förtjänar efter ett långt arbetsliv. Kanske det är dags att damma av den gamla valaffischen igen. Den äger minst lika stor giltighet idag som den gjorde då.