Ibland får man ett ryck och får för sig att man ska beta av ett par av de där måstena som hänger över en. Saker man lagt på hög, och som man tänkt att det där måste jag göra men det får vänta just nu. Under min sjukskrivning efter operationen av karpaltunnelsyndrom i vänster hand så hade bland annat en ansenlig hög av tidningar som jag brukar läsa, för att få inspiration, hamnat i senare-högen på skrivbordet. Nu fick jag plötsligt för mig att jag skulle beta av denna hög. I LO-tidningen från den åttonde april hittade jag en mycket intressant artikel med titeln "Arbetare utan arbetarkollegor". Artikeln är en del i den artikelserie som LO-Tidningen haft på temat "Vem är arbetare?"
I artikeln får vi möta Christian Sundin, vice ordförande för Handels klubb 837 och butikssäljare på H & M. Christian har i grunden en tvåårig högskoleutbildning med inriktning mot hotell och turism och verkar ha haft ett ganska så omväxlande arbetsliv bakom sig. Han började som egenföretagare som sminkör och gjorde redaktionella jobb för tidningar som Vecko-Revyn och Svensk Damtidning. Parallellt med detta jobbade han extra inom krogbranschen. För fem år sedan började han som butikssäljare på H & M. Inte den bakgrund som man kanske i första hand förknippar med arbetarbegreppet, men ändå så betecknar sig Christian Sundin sig själv som arbetare. Något som hans egna arbetskamrater inte direkt gör. Detta väcker intressanta funderingar kring själva arbetarbegreppet. Något som tål att tänka på.
Personligen skulle jag tro att allt fler människor ser på sig själva som Christian Sundins arbetskamrater gör, det vill säga att man inte ser sig som arbetare utan mer som någon form av medelklass utan att för den delen se sig som tjänstemän. Allt färre svarar nog jag ja på frågan om de själva ser sig som arbetare. Vilka konsekvenser får detta för socialdemokratin och dess sätt att uttrycka sig? Och skulle det kunna vara så att namnet på partiet "Arbetarepartiet Socialdemokraterna" skapar en ovälkommen distans till de människor som vi ser som vår målgrupp? Sådant tål att fundera på.
Det mest intressanta i artikeln är att möta Christians egna funderingar kring själva arbetarbegreppet. I hans värld är alla som arbetar arbetare. Men framför allt tar han utgångspunkt i sina tankar kring förutsättningar som att ha en lön som man knappt får det att gå runt på, möjligheterna att påverka sin egen arbetssituation, stress, slit, och höga krav. Men sedan kommer han till sin viktigaste slutsats; kastar man bara ur sig arbetarbegreppet kommer många att ta avstånd från det. Det krävs att man för ett djupare resonemang kring begreppet för att människor ska känna igen sig och kunna relatera till det.
Christian tar i artikeln också upp en annan viktig aspekt som vi inom arbetarrörelsen behöver fundera över. I artikeln konstaterar han: "Begreppet arbetare passar inte in där alla ska lyckas och vara glamourösa, i jaget och identiteten." Som exempel på detta relaterar han till en ung tjej som han träffat och som själv beskrev sig som fotomodell trots att hon nittio procent av tiden arbetar bakom disken på Pressbyrån. Christian menar att det är svårt att få in arbetarbegreppet i hennes värld trots att hon i våra ögon helt klart är en arbetare.
Arbetarrörelsen och socialdemokratin står inför en verklig utmaning. Hur ska vi få människor att förstå att det är deras verklighet vi beskriver och arbetar för att förbättra när många inte känner igen sig i de begrepp som vi använder oss av.