Västsaharas sak är vår

Häromveckan firades Berlinmurens fall. EU:s ledare, med det svenska ordförandeskapet i spetsen, hyllade de demokratikämpar som stått upp mot Östtyskland och som banat väg för frihet i Östeuropa.

Piteå2009-12-16 06:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Men det tycks lättare fira vad andra har vågat göra, än att våga göra det själv. Det syns i EU:s och den svenska regeringens, förhållande till Västsahara, Afrikas sista koloni. Marockos ockupation av landet är över 30 år gammal och Marocko blockerar FN:s beslut om att genomföra en folkomröstning där västsaharierna själva får avgöra sin framtid. Därutöver hotar och fängslar marockanska myndigheter den som kämpar för västsahariernas mänskliga rättigheter.
En av dem är Brahim Dahane som nyligen tilldelades årets Per Anger-pris av Forum för levande historia. Dahane är ordförande för organisationer ASVDH - The Sahrawi Association of Human Rights Victims, som försvarar de mänskliga rättigheterna i det av Marocko ockuperade Västsahara. Under lång tid har han fört en fredlig kamp för västsahariernas rätt till demokrati och självbestämmande. Dahane kunde dock inte själv komma och ta emot priset i Sverige. Han greps i oktober, bara några dagar innan han skulle komma till Stockholm för att tala om Västsahara och den västsahariska frihetskampen, på våra årliga Palmedagar. Dahane och de sex andra människorättsförsvararna som greps samtidigt kommer att ställas inför militärdomstol åtalade för brott som kan leda till dödsstraff.

Marockos hänsynslösa behandling av människorättsförsvarare får inte ignoreras. EU har goda möjligheter att påverka situationen genom den attraktionskraft unionen har på sin omgivning. Det handlar bland annat om eftertraktad handel med EU och andra typer av samarbete. Att ge Dahane ett internationellt pris till Per Angers ära är mycket bra. Men EU och Sverige har fler verktyg att nå resultat med.
För det första finns den europeiska gemenskapens associationsavtal med Marocko. Det reglerar handeln mellan EU och Marocko och ger goda handelfördelar. Enligt avtalet är respekt för mänskliga rättigheter en grundläggande del av avtalet.
För det andra finns EU:s riktlinjer för skydd av försvarare av mänskliga rättigheter. De slår fast att människorättsförsvarare är nyckelaktörer i arbetet för mänskliga rättigheter och hur EU aktivt ska arbeta för att bidra till deras säkerhet.

EU, med Sverige i spetsen, har därför både goda möjligheter och en plikt att påverka Marocko. Därför bör EU och Sverige:
1. Kräva att Brahim Dahane och de sex andra fångarna som greps samtidigt släpps. Fram till dess ska diplomater besöka dem regelbundet i deras förvar, hålla kontakt med deras anhöriga och deras organisationer, och vägra diskutera andra frågor med Marocko.
2. Suspendera EU:s associationsavtal med Marocko. Om Marocko inte inom sex månader har gjort avsevärda framsteg i respekt för mänskliga rättigheter bör avtalet hävas. EU bör vägra att teckna ett nytt fiskeriavtal med Marocko.
3. Utrikesminister Carl Bildt bör resa till det ockuperade Västsahara, Marocko och de västsahariska flyktinglägren i Algeriet och därefter starta en dialog med Marocko om mänskliga rättigheter.

Europas firande av demokrati och mänskliga rättigheter får inte inskränkas till högtidstal på minnesdagar. Bästa sättet att hedra historiens demokratikämpar är att stödja dagens. Om EU inte gör det riskerar hyllningarna till gårdagens hjältar att bli till tomma ord.
Läs mer om