Att Socialdemokraterna nu tar jämställdhetsfrågorna på långt större allvar och lyfter fram dem tydligare är ytterst välkommet.Socialdemokraterna är sedan länge ett feministiskt parti, och det måste sätta tydliga avtryck i den politik som vi för. Att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter i hela samhället är, och har alltid varit, en självklarhet för socialdemokratin. Genom stegvisa reformer har Socialdemokraterna steg för steg drivit på jämställdhetsarbetet. Analyser av hur könsmaktsordningen påverkar vårt samhälle har inte blivit, och får aldrig bli, hyllvärmare som inte leder fram till handling.
En socialdemokratiskt ledd regering efter valet måste vara jämställd, och Stefan Löfven och hans ministrar måste dessutom se till att tillsätta ett jämställt regeringskansli. Det kan se ut som plakatpolitik, och är bara ett minimalt första steget i jämställdhetsarbetet. Det symbol- och signalvärde som detta ändå har får inte får underskattas. Men sedan måste det till handfast verkstad. Det måste synas att en socialdemokratiskt ledd regering verkligen sätter jämställdheten högt på dagordningen.
När Stefan Löfven i torsdags på Nordiskt Forum i Malmö presenterade det socialdemokratiska handlingsprogram för vilka jämställdhetsinsatser som regeringen ska genomföra under sitt första år vid makten är detta ett viktigt första steg. Men att arbeta med de feministiska frågorna är inget nytt för socialdemokratin. De punkter som Löfven presenterar är bra och handlar om frågor som legat till grund för den socialdemokratiska jämställdhetspolitiken under lång tid. Tyvärr är handlingsprogrammet för tunt även om det enbart behandlar socialdemokratins första år vid makten. Det skulle ha behövts en vassare udd i form av tydliga och kraftfulla ställningstaganden kring exempelvis ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen och kring kvotering till bolagsstyrelser om socialdemokratin skulle kunna återta en ledande position i jämställdhetsfrågor.
För en tid sedan kommenterade Ylva Johansson Feministiskt Initiativs framgångar och slog fast att om man som väljare är ute efter att lobbyarbetet kring jämställdhetsfrågor så är både Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet möjliga partival men om man är ute efter verklig förändring så är det Socialdemokraterna som är det självklara valet. Visst har Ylva Johansson rätt i sak. De framsteg som uppnåtts på jämställdhetens område hade aldrig kunnat komma till stånd utan att Socialdemokraterna tagit ansvar för att det skulle hända. Med det politiska arvet med sig i bagaget så bär socialdemokratin också på stora förväntningar och förpliktelser inför framtiden. Socialdemokraterna har sannerligen varit det statsbärande partiet när det gäller den svenska jämställdhetspolitiken och de senaste åtta åren med alliansen vid makten har bekräftat detta gång på gång. Utan socialdemokrater i regeringen händer det i stort sett ingenting på jämställdhetsområdet.
Självkritiskt måste vi erkänna att ledartröjan i jämställdhetsfrågor har fått ligga kvar på hyllan i garderoben under alldeles för lång tid. Vi har inte stått på barrikaderna om motat massan framför oss på det sätt vi gjorde tidigare. Därmed har också tilliten till oss som jämställdhetsförbättrare falnat och tilltron till att vi driver på jämställdhetsarbetet genom ständiga strategiska reformer avtagit.
Vad är då de viktigaste punkterna i det femtonpunktsprogram som Löfven presenterade på Nordiskt Forum. Kravet på att årliga lönekartläggningar ska återinföras är ett. Att lönediskrimineringen av kvinnor kvarstår är skamligt och ovärdigt för vårt svenska samhälle. Arbete ska betalas utifrån insats och värde – inte efter kön. Lönekartläggningarna är ett sätt att tydliggöra detta på det enskilda arbetsstället och för att medvetandegöra såväl ledning som medarbetare kring hur strukturerna ser ut på den egna arbetsplatsen.
Rätt till heltid och stopp för obegränsad stapling av visstidsanställningar ovanpå varandra är andra förslag i handlingsprogrammet som är oerhört viktiga ur jämställdhetsperspektiv eftersom kvinnor utsätts för ofrivillig deltid och osäkra anställningar i långt mycket högre grad än vad män gör. Detta föder ekonomisk osäkerhet, stress och en ofrihet för de kvinnor som drabbas. Ytterligare en insats som har enorm betydelse för kvinnorna är att se till at det finns tillgång till de välfärdstjänster som behövs för att kvinnor och män ska kunna arbeta i samma utsträckning. Det handlar om barnomsorg på kvällar, nätter och helger och om en äldreomsorg som fungerar så att kvinnor inte tvingas gå ner i arbetstid för att ta hand om äldre närstående.
Handlingsprogrammet för det första regeringsåret handlar naturligtvis i hög grad att sätta tonenför de kommande åren, och måste ses i ljuset av detta. Under mandatperioden måste Socialdemokraterna våga sätta ner foten även i fråga om föräldraförsäkring och kvotering i bolagsstyrelser och ta avgörande beslut i dessa frågor. Ska vi leva upp till att vara ett feministiskt parti så måste vår politik bli avsevärt vassare än den är idag. Det är en sak. Ska Sverige överhuvudtaget ta några större steg mot ett jämställt samhälle så måste det bli maktskifte i höst. Annars får Sveriges kvinnor fortsätta att traska på i leran och sörja.